Något jag önskar ibland är att jag skulle kunna radera mina känslor. Inte ha några för någon...

 

Samtidigt aom jag bara vill prata med nåon. Säga PRECIS hur jag känner, hur jag tänker och vad jag vill. Men ingen vill lyssna på en. Dom är för upptagna av sina egna. Den personen jag har pratat med så mycket, som jag har kunnat pratat ut med har inte tid att prata med mig. Ringer dig senare får jag bara höra de blir inge senare...

Den personen jag kunde prata med. 

 

De ärotrolit hur mycket man kan sakna att prata  med någon, men de blir som om man är instängd. Man kan inte skrika ut vad man vill, man kan inte gråta,man kan inte klaga över vissa personer. Ibland vill jag stanna tiden, bara ta några sekunder och skrika ut precis vad jag vill till den personen. Och sen när jag startar tiden igen ska dom höra de som ett litet eko. Så att dom vet lite iaf. Samtidigt vill jag bara stanna tiden och smälla till en person. Ge en riktig käftsmäll. 

 

Och de är så myckt snack om OMG han messade mig idag!! Slår vad om att vi ska skaffa barn och gifta oss nu. Haha nej men de är sjukt störande när de händer. Men snart kommer även dom ligga där och böla och säga att han bara va en ända idiot. Bara för att just han inte hade känslor för dig. Tjejer är sjukt jobbiga på de sättet. Om jag gillar honom så måste ju han börja gilla mig. Sen om han inte gör de blir de som ett break down för oss och vi sitter där och lipar som de var din gifta man du hade mist.Och nej utan de var en liten crush som kollade på dig en gång. 

 

Jag vet att jag låter sjukt negativ. Men kärlek är så, negativ. ...  Jag vill inte bli kär. Jag tänker inte bli kär. Jag ska bli imun.