Jag saknar detta... Jag saknar honom. De är helt otroligt för över 2 månader sedan gick de så här bra på träningarna. Detta var den sista träningen de gick bra, sen gick de bara utför. Han hade redan då börjat visat... Ute på Kalmar hsk, börja vägra på de lättaste. Men ändå var han så fin och kämpade på som tusan. Vi vet inte hur länge detta hade vart, jag tror detta har suttit hela sommaren. Men att Casper är så snäll och kämpade ändå. Vi kan ju inte veta något när han inte haltar, och sen på böjprovet visar de sig att han är halt på hela 3 ben. De är galet. Min fina ponny så skadad utan att rikitigt säga något. Jag är så glad över att de gick så dåligt på träningarna så att vi kunde få en ledtråd om de.

 

Men nu efter 2 månader värker de i mig att få tävla och träna med honom igen. Dante är så annorlunda, de är verkligen slit och jobb. Medans Casper har man bara så kul med för han vill verkligen och fattar. Jag är så försiktigt med honom just nu. Vi är inne på v 5 nu men jag tar de som v 2. Han får just nu bara trava, inget mer. Skrittas länge och tas hand om. Han är min prins och ska kunna komma ut på banan igen snart. Om planen håller ser ni oss ute på banan igen i April 2014. De är en lång tid men allt handlar egentligen om att han ska må så bra som möjligt.

 

Jag saknar verkligen att få höra vilken fin 19 åring jag har, eller vilken liten hoppkanon han är. Jag kommer ihåg på stor häst träningen då han flög över 110 banor. Och vi fick så mycket beröm från stor häst mammorna. Att dom aldrig hade sett en sån förtjusande liten ponny. Alla verkligen total älskar Casper, han är så ärlig fin och snäll. I stallet har han fått smeknamnet Fluffe av småbarnen. Och alla kommer och ska mysa och pussa på honom när han står i stallgången. De glädjer mig verkligen. Han är så värd allt. Som han har kämpat och som han har funnits där. Så nu tar vi de så långsamt som möjligt så att inget händer. Vi kör sista året 2014.