Men nu ska ni få höra, de är så att Casper inte har varit sig själv. De har inte varit kul att hoppa. Att tvinga över honom, att börja få känslan av att 1 m är svårt. Att inte känna någon glädje i honom. Att vara tvungen att spöa honom över hindrerna. De är inte den känslan man letar efter. 

Jag är glad för att vi hittade ett fel, jag vet inte vad jag skulle ha gjort om de bara hade varit humöret. Att han bara hade gett upp och tröttnat. Snackat om en smäll på käften. 

 

Att veta att han har haft ont löser så mycket... Nu är planen bara att han ska bli frisk och komma tillbaka på banan starkare än någonsin. De får ta vilken tid som helst... Vi ska sätta dom där nollorna.Jag lovar er. Nu ska jag bara ha de mysigt med min ponny. Långa promenader och mysiga stunder tillsammans. Sen ska vi långsamt starta igen. Jag vill inte planera ett skit just nu. För jag blir bara besviken om de tar längre tid än planerat. Utan detta får tiden reda ut. 

 

Han betyder allt för mig, jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde igår. Han är mitt allt, mitt liv. Sen får de ta vilka tävlingar som helst. De kommer flera tävlingar men de kommer fan inte fler ponnyer som denna. 

 

Nu får jag chansen att lägga ner MASSA energi på Dante... De ska bli kul :)

 

 

jag ska tillbringa tid med mina sjuka ponny!