Hästar. De är nog 80% av mitt liv. Jag är i stallet varje dag, rider tre hästar som är i tävlingsform. Jag tillbringar mina helger på tävlingar. Jag kämpar med de jag vill och ska uppnå. Jag är på sena träningar, kommer hem kl 12 på natten. Jag ramlar av, sätter mig upp igen. Jag gråter men torkar bort tårarna. Jag sliter för att se mina resultat. Detta har jag valt, jag har valt att ha mitt liv så här. Och de är de bästa valet jag har gjort i mitt liv. 

 

Hästarna är de ända jag älskar helhjärtat, de är de jag vill lägga tid på mest.  Jag har valt detta framför vänner,sovmorgon, fester osv.  Jag vill hellre spendera min tid på en tävling hela dagen än att fixa mig för en fest. Jag vill jobba fram min resultat, kämpa och utvecklas. Jag är törstig för framsteg, jag älskar när jag märker att nått har gått framåt. När en tävling går förbannat bra eller när allt på träningarna bara sitter. De får mig att bara vilja mer. 

 

En dag utan stallet är en konstig dag, de är något jag inte är van vid. En helg utan tävling är heller inte så vanligt längre. Även om jag inte är på någon hög nivå gör inte de att jag vill sattsa mindre. Jag vill bara uppåt. 140 banorna är min sikte och de får ta hur lång tid de vill för jag ger inte upp.  Och sedan när jag är på 140 banorna kommer jag bara vilja nått annat. 

 

Jag har fått massa frågor om hur jag hinner med och orkar. Egentligen har jag inte så många hästar men de är fortfarande tufft att hinna med. De tar över 4 timmar i stallet varje dag för att hinna med att rida dom tre hästarna. Dom 4 timmarna går sjukt snabbt. Min ork tar knappast aldrig slut, inte för mina hästar. Jag kommer alltid vilja vara i stallet och arbeta för mina resultat. Så om du vill något riktigt illa har alltid du tid och ork.