Ibland blir man avundsjuk

Idag kände jag ett stygn av avundsjuka. Ser mina vänners resultat rulla in och nöjda inlägg. Såklart glädjs jag av de också, så sjukt roligt samtidigt. Men de är klart att jag också vill ha jämna resultat, samla rosetter och känna mig säker på banan. 
 
Än sålänge kan jag inte fokusera på min egna ridning på banan utan allt handlar om att få över hästen. Jag har ingen aning om vart hon ska stanna. De kan hände vart som. I ett hörn, på en linje, mot ett hinder eller mitt på banan. Jag vet inte vilket humör hon är på. Kan jag ha förhoppningar idag? Eller ska buden vara låga? 
 
Jag vet att hon kan hoppa höjden utan problem. De är ingen ide att låta henne gå ner i klasserna då hon faktiskt alltid gör likadant i vilken klass som helst. De är helt enkelt en grej jag får stå ut med, hoppas att en dag kanske hon ger sig. Eller så blir ojämna resultat vår grej. 
 
De är surt, otroligt surt. Mest pga att jag vet att den hästen kan. Hon är helt otrolig och hoppar som en gud. Hon är smart och klipsk. Hela Divina består av power, på träningarna är hennes galopp stor och kraftig. De känns inte ens som att hon tar i. På träningarna beter hon sig som om att vi kan göra allt. Men på tävlingarna vägrar hon helt enkelt att ställa upp. Och de är inget jag kan träna igenom eftersom hon är en ängel på träningarna. Detta gör mig så frusterad. Jag blir tokig, jag vet inte vad jag ska göra. Allt på hemmaplan känns så satans bra just nu. Hon är i toppform. 
 
De finns inget mer än att hoppas på bättre tider. Le och glädjas åt andra medan man själv får stampa upp sin egna stig långt ut i skogen. Och ni som har flyt just nu, uppskatta de så mycket. För de finns så många som skulle vilja ha de som er. 
 
 
Jag älskar ju henne så mycket. Hon är så fantastiskt när allt funkar, 

Bilder från 120 Braås

 

Braås 31/8

110- ute
 
Divina hade bestämt sig för att inte göra någonting idag. Var helt ok på framhoppningen, tjurig med att byta galopp och dragig. Galoppen var tom och de hände inte mycket där. Väl inne på banan så visade jag henne allt och hon reagerade bara på vattenmattan. Inte så mycket dock men lite protisterande. 
 
Jag ökade upp mot hinder nr 1 men hon la in en tvärnit. Fick över henne sedan, red upp mot tvåan och trean som var en linje. Klarade hon galant. Men mot fyran la hon av i svängen. Började små bocka och vägrade att ta ett steg mot hindret. Blev ordentlig arg och fick sedan av henne. Men sedan mot femma var de slut. Hon totalvägrade hoppa femma och vägrade flera meter innan. 
 
120- ute
 
Så sjukt bra 120 bana och jag var inte ens orolig över höjden eller svårigheterna.  La in en högre galopp och jobbade henne bra. Hon hoppade riktigt bra och sprången var starka och energiska. Väl på banan var hon lugn. Reagerade inte på vattnet denna gången utan verkade vara rikigt cool. Tar långsidan och ökar ordentligt men ändå lyckas hon masa sig över hinder nr 1. Galoppen blir inte lika flytande mot tvåan och hon lägger in ännu en tvärnit. Vägrar sedan mitt på banan innan hon hoppar tvåan. Sedan klarar hon linjen på trean och fyran utan problem. Men mot femman vägrar hon redan i svängen. Blev riktigt arg på henne och hon hoppade halvhjärtat men mot sexan la hon av totalt. Svängde ut rumpan och vägrade flera meter innan. 
 
Var sjukt arg efteråt, men hon verkade vara nöjd. Nästan träning ska jag prova ett par andra sporrar. Ett par lite vassare. pratade snabbt med Mats efteråt och han sa att de fick vara slut på dalltandet och vara lite mer bestämda mot henne.
 
Jag kan ju inte analysera vad jag gör för fel eftersom hon stannar bara sådär. Ibland inte ens på hinder. Och för de mesta flera meter innan. Jag vet ju inte va jag gör för fel, eftersom de bara händer. De är bara något hon har bestämt sig för och de går inte att rubba. Kan trösta mig med att hon var brunstig denna veckan och nu. Så vi får hoppas på en bättre helg nästa gång. Men de är ändå inte kul att få stå¨ut med all denna skit och bara hoppas på att de kanske går. För man vet aldrig med den förbannade hästen...
 
 
 
 
 
Kan inte ladda upp bilder just nu. Kommer sedan
 
 

Disa & Beuty

 
Fick äran att fota detta fina ekipaget här om dan.Ljuset var riktigt bra den eftermiddagen och de blev helt okej foton. Jag är hyffsat nöjd och de var väldigt roligt att fota dom två.
 

Förelämpad

Okej så jag blev lite väl förelämpad av länkningen. Jag kände att de bara gjordes pga att driva med mig. Som om min blogg vore ett stort skämt. Och just nu kokar jag av ilska. Detta är något jag gillar att göra. Delar med mig av de jag tänker på och skriver ner bitar av mitt liv. Min blogg har många läsare. Och jag forstätter jobba uppåt. Blogga är något jag gillar att göra och något jag kommer forstätta med. Så folk ska fasiken ta och stå ut med de. Om du inte gillar bloggen, sluta läsa. Om du bestämmer dig att driva om den. Gör de bara inte. För du som person tar ut de på någon annans bekostnad. Och jag mådde själv dåligt över de. Och kommentera inte skit kommentarer. Som tur är finns de IP adresser så jag har full koll på vem de är. 
 

Något jag har märkt är att folk reagerar mest på mitt namn. Och jag håller med, Trollponny är ett sjukt pinsamt namn. Men jag startade denna bloggen när jag var 12 år. Och jag vill inte sluta blogga eller starta en ny. Denna bloggen har allt från dom senaste två (snart tre) åren. Visst jag har skrivit pinsamma grejer osv. Men de var jag då. Och man kan väll inte lämna de förflutna? nån dag ska jag fixa ett .se domämne. Trollponny kommer inte finnas längre. Men de tar vi en annan dag. 
 

Sen finns de inga värre människor som får för sig att läsa ens blogg mitt framför en högt. Sånna människor är bara hemska och sjukt dryga. Ha respekt för andra och sköt ditt egna. 
 
 

Inget internet

Hej! Allt internet på mobilen är slut. Så jag är totalt utan nätverk. Därav sämsta uppdateringen. Löser de på annat sätt. Också såg jag att en kompis hade fått min blogg länkad på sin ask. Så ni som har lagt ut dåliga kommentarer och tror att ni är skit roliga. Ni är inte de utan är riktigt barnsliga. Ni får tänka på att detta är en blogg med några hundra läsare, så ni blottar er riktigt bra. Ha de bra alla! 



Musiktips Torsdag

Prinsen




B&W

 
 

Dante i Juni

Har totalt glömt att ge er deassa bilderna så här kommer dom. Jag kommer ihåg att han var väldigt spänd de passet. Så mycket arbete blev de inte av. Utan mer fokus på att få honom avslappnad
 
 

Smiling because it's easier

 

Musiktips Måndag

Är han verkligen 20 och skadad?

 
Älsklingen då... Jag vet vem som har översotts energi...
 
Detta var i början av Juli. De var roligt att se han så glad. Ännu vågar jag inte rida honom men de kommer väll en tid.

Whisky

 
 
Dom senaste bilderna på Whisky, snabbt tagna men helt ok.

Vad är de som har tagit mig hit?

Något jag alltid tänker på är hur fort man utvecklas. När jag bara kollar tillbaka på Maj red jag inte alls som jag gör nu. Och de ända som kan tyda på detta är egentligen bra tränare och viljan. Jag är faktiskt stolt över arbetet jag har lyckats göra.
 
Men jag är förbannat trött på att rycka på axlarna när någon säger bra jobb. Inte verka brydd eller för stor i korken. Jag är förbannat stolt över mitt arbete detta året. Divina har vart en riktig Pain in the ass och jag har gråtit många pass. Men jag har aldrig haft en tanke på att sluta faktiskt. Utan borstat av mig och fortsatt ännu hårdare med blicken mot målet. Divinas mål är 140, och SM. De kanske låter helt galet men jag tror på oss två och med mycket tålamod och arbete kommer de gå. Så länge jag har ögonen på målet.
 
Jag kommer ihåg svackan i Mars-april. Utesluten i varenda tävling. Träningarna gick åt helvete med en förbannad tränare som skrek på mig. Tårarna slutade aldrig. Men jag fortsatte gå på träningarna (till min tränares förvåning), sög åt mig allt som en svamp. Tränade som en tok på de hemma. Anmälde mig till tävlingar även om resultateten var skit.
 
Nu den senaste träningen seglad vi över 130 utan problem. Senaste tävlingen kom jag runt 120 med ryttarefel. På vår debut också. Mycket jobb kvar men jag står fast vid min envishet och kommer fortsätta no mather what.
 
Dante då. 3 år av envishet och vilja. och nu kan jag äntligen träna honom som en vanlig häst. Tävlingar har börjat planeras och vi är pågång. Där har jag stått upp för mig själv. Visat att jag kan också även om jag är ynka 15 år. Men den hästen har jag jobbat arslet med. Och jag har fortsatt även om vuxna försökte trycka ner mig och säga att jag inte kunde för jag var 15.  
 
Nu kan jag stolt visa upp mitt resultat. Snart är de vår debut, och jag skiter i hur de går så länge han inte ballar ur. Jag är förbannat stolt över Dante. Och målet där är även 140 och SM. Helt klart, om den hästen kan segla över 140 otränad och stående i 3 månader. Då kan han nog göra de tränad också. Han är en fantastiskt liten häst. Nu ska vi visa de också.
 
Min tränare sa -De bästa med din ridining är din envishet. De finns inte många som är så envisa som du.
 
Min mamma har öst beröm över mig när hon själv har suttit upp på Divina. Hon är i sin bästa form just nu och de är jag som har jobbat fram detta. På de hormonfulla stoet som bestämmer mer över mig än vad jag gör över henne. De är klart att jag sträcker på ryggen lite extra.
 
 Ponnyn som lärde mig allt om envishet