Igår var de en väldigt bra dag. Åkte med Dante till ridklubben och skulle rida där. Nu var han skyddad med boots, bakskydd och senskydd. Bakskydd hatar han men de behövs då han sätter sina ben i kors när han jobbar. Mamma gick med honom i paddocken först så att han skulle få kolla runt och ta in omgiven. Sedan när jag satt upp så skrittade jag i ytterligare 10 min. Mest bara för att han ska få titta sig om och bli lugn. För när jag rider honom och han är okoncentrerad så snubblar han och trampar sig...

Sedan skulle ridskolegruppen vara ute i paddocken ett tag. Gick då till ridhuset och var där ett tag. Tränade volter och avsaktningar, försökte bara få honom att jobba i en lägre form. Han gjorde de super fint. Han är för svag i ryggen för att kunna jobba ordentligt så han blir lätt trött i den formen. Så fick vila ganska ofta. I galoppen var de bara att träna på att inte få honom art sakta av och följa mina hjälper. Eftersom han är svag i galoppen går de ganska fort. 

Provade skänkelvikningar och han var helt otrolig med de. Bara flyttade och gjorde ett väldigt bra jobb med de. Tappade rumpan lite men gjorde ett super jobb för att vara första gången. Han blev dock trött efter cirka två flyttningar i trav. Provade även framdelsvädning vilket han även där gjorde med bravur. Detta är de positiva med denna häst. Man kan knappt hitta en mer lättlärd häst. Han lär sig allt otroligt fort och är riktigt klipsk. Synd att de ska ligga ett litet humör bakom allt...

Väl ute i paddocken tog jag och travade över lite bommar. Gjorde han fantastiskt bra. Tog mig an galoppbommarna sedan och de gick värre. Han fick för sig att inte galoppera andra bommar. Men efter två försök och stränga anvisningar gick de bättre. Då rullade de på bra. 

Gjorde allt få gånger då tröttheten började komma och han blir ganska sur då. 

Hoppade ett litet räcke sedan som han tog enkelt. Avslutade på 90 cm utan några större problem. Han tar i och är snabb på benen. Dock lite slapp i hoppen. Eftersom han är svag i ryggen och gärna hoppar med den orkar han inte spänna bogen. Utan de skjuts framåt och frambenen hänger. Blir ganska lösa hopp, men de är en träningssak. Han har inte hoppat på cirka 3 månader så de kändes bra. Att han hoppar så väl med ryggen känns väldigt positivt. 

Nu har ni fått världens längsta inlägg om fjanten. Men är riktigt nöjd med honom. Han gör stora framsteg just nu och de bästa! Han är helt ren och fin på steget. De var bara de där dumma balltrampet. Men nu ska han få klä sig i boots hela tiden så skippar vi sånna här dumma grejer. 

Red ut en längre runda i skogen så han får lära sig att lyfta på fötterna. Han snubblar i vartannat steg... Men han var duktig och vi var ute i cirka 1 timme. Tog alla gångarter och han svarade bra framåt i alla. Var jätte glad över detta och njöt verkligen. Ska iväg till paddocken snart i veckan igen och se hur han reagerar på underlaget ännu en gång. Om han blir halt igen så är de ju något som fel. Så bäst att prova så att man inte drar ut på något. 

Jag är en klar person. Jag vet vad jag vill, står fast vid mina beslut och fullföljer saker och ting. De är jag. Om jag har ett mål ska jag ta mig tusan uppnå de. Om jag säger nej till saker står jag fast vid mitt nej.

 

Detta har gjort mig till en framåt person som gärna inte stannar och tar pauser. Jag vill här i livet och stöckar runt i mitt egna. Jag har aldrig vart personen som faller för grupptyck, om jag inte vill något så vill jag inte. Mina åsikter ska accepteras annars är de inga bra personer man är med.

 

Att respektera andra har alltid vart en viktigt grej för mig. Folk tar sina beslut pga en anledning och då är de bara att hänga med på de. Bättre att vara den personen som stöttar in i de sista istället. Sen om de kanske påverkar en negativt är de klart man ska backa undan.

 

Jag ser mitt driv som en positiv sak. Men ibland knäcker jag mig själv gärna. Drivet blir en hets och en negativ följd av en klar sak. Ofta är jag inte nöjd med min insats och jagar mig själv med detta resultat. Och jag klarar de inte pga mitt självförtroende. 

 

Jag är i ett ständigt slagsmål med mig själv. Om att göra bättre och prestera ännu hårdare. Resultat är de enda som räknas för mig. Och att få höra de goda ifrån andra. 

 

Jag sitter gärna och jagas av andras resultat. Om jag själv inte blir bättre är jag inte värd något av de jag gör. Jag är så fruktansvärt hård mot mig själv. Om inget är perfekt får jag dras med de i evigheter. Jag sitter och kollar på mina ridvideos minst 30 gånger för att analysera och hitta minsta fel. Tillslut är jag illmående över hur jag rider och gråter hellre. 

 

Gällande prestationsångest har jag riktigt problem. Idag på nationella i matten var jag påväg att börja gråta pga att lärarn ifrågasatte mig och jag kunde inte svara. Jag bröt ihop mitt framför människor jag inte känner pga pressen jag skapar. 

 

De är okej att ha ett driv. Men de är inte okej att bryta ner sig själv och jagas av de perfekta som inte finns. Detta ärnågot jag måste jobba på, hur vet jag inte. Men jag kan inte fortsätta så här...

 

Snart är fölet här och de börjar bli spännande. Var ganska orolig när jag var hos pappa. Vill inte missa fölet för allt i världen. Men som tur var höll hon sig denna helgen. 

Ska välja träna nu lite lätt. Blandat med styrka och joggingturer. Om jag vill ta mig ur denna fas måste jag även prestera på topp. Sen får jag veta om ett par dar om jag kommit med till lägret i sommar. Håller tummarna.

Var i stallet idag och pysslade. Badade min ponny och bara gav han kärlek. Uppskattades kan jag lova. Pussade lite på dom andra tre och hade de bara bra. Nu ska jag klara mig igenom denna veckan och försöka vara positiv. 

Först är ju mitt problem med tävlingar. Jag tycker inte de är kul med Divina just nu. Allt känns hopplöst och som jag inte ska förvänta mig något. Drömmen om att ta mig till dom högre klasserna har bleknat. 120 känns till och med omöjligt. Divina utnyttjar min osäkerhet och då växer bara osäkerheten i mig ännu mer. Jag känner mig väldigt dålig i ridningen för tillfället. De är inte mycket jag gör rätt just nu och de tär på en. 

Jag önskar att jag kunde få bygga upp mitt självförtroende på något vis men hur vet jag inte. Känns som jag kommer vara fast i detta träsket länge... Och jag har försökt lösa saker och ting i över 1 år redan. Jag sitter fast och jag känner mig helt meningslös. 

Sen Dante. Dante som är min flyktplan , att ha honom vid sidan av när de går skit med Divina. Att bara få fokusera på annat ett tag och se fram emot saker med honom. Också går han och blir skadad hit och dit. De känns skit. Så dålig och smutsig känsla. Som att de är mening att de inte ska funka för oss. Han är helt underbar just nu och jag bara längtar efter att komma igång med honom. Vi får hoppas på att vi tar oss ur detta. 

De enda positiva just nu är fölis som kommer snart. Och jag längtar så, samtidigt som jag hoppas på de bästa. Att få ha en liten framtidsstjärna att förlita sig på. Dock hoppas jag för mycket. 

Vet att de är mycket deppigt just nu. Och jag känner mig väldigt deppig på den fronten tyvärr. Känns inte som mina drömmar i ridningen är gjort för mig. Utan jag är markbunden och nerdragen i skiten. Suck

Idag åker jag till pappa. Var längesedan jag var en helg hos honom. Så de ska bli skönt att åka iväg i helgen. Behöver koppla bort hästar just nu. Vi har nog inga större planer inför helgen. Vi ska åka och kolla på nya Avengers filmen äntligen! Bara väntat sedan 2012. 

Förresten visade sig Dante bli halt återigen igår. Så han får stå över helgen och om de inte är bättre då får vi åka in med honom. Inte alls kul faktiskt och jag känner mig ganska hopplös just nu. Inget inom ridningen går som jag tänkt mig utan allt går tillbaka som en käftsmäll. Orkar inte ens bry mig om de ena eller de andra just nu...

Igår insåg jag hur tacksam jag är över mina hästar. Dante och jag står varandra väldigt nära, min andra halva. Han litar på mig i våt och torrt och gör allt för mig. Varje dag går han ifrån klarhet till klarhet. Han är verkligen en prins i mina ögon. Min dröm, även om de finns så mycket jobb med honom. Bara att få hans kärlek varje dag är nog. Jag är nästan den ända i hans ögon, de har vart vi i 4 år igenom allt. Han är verkligen den bästa vän jag har.

 

Sedan fröken grå som kan få mig att känna så mycket hat och ilska. Samtidigt som hon är så guda fin att de sprätter i kroppen varje gång jag ser henne. Hon är världens härligaste och gosigaste lilla häst. Hon har gjort mig till den ryttarn jag är idag och  hjälpt mig precis lika mycket som Casper. Hon stöttar och hjälper till i vardagen. Är

min frizon ifrån allt. På träningarna försöker hon in i de sista och är bara världens bästa. Sen att de inte funkar på tävlingar är en annan femman. Men hon har lärt mig så himla mycket de senaste året och verkligen tänt till min passion i ridningen. Är inget utan henne. 

 

. 

Banträningen och allt vara väldigt enkelt idag. Hon strosade på, väldigt lydig och fin. Allt gick bra på en lägre höjd. Något tung i hoppen och så fort min sits inte funkade så funkade inte hoppen. Så upp med mig själv och invänta saker och ting. 

Banan rullade på och de var inga större problem. På 120 höjden sedan blev de lite kallt om fötterna. Så fort jag blev osäker så slutade jag invärka. Men denna gången tog de bara två språng innan jag skärpte mig ordentligt. Och då gick de verkligen toppen efter de. Hon hoppade super och kom rätt hela tiden. Super känsla. 

Men de behövs mycket jobb just nu. Speciellt på min osäkerhet. Den förstör precis allt, vilket är tråkigt. Måste lära mig att rida i alla lägen, precis alla. Och de känns som en god plan att först och främst jobba på mig.

Imorgon blir de Dante som ska hoppa! Ska bli super kul. 

Får bli ett kort inlägg då jag måste sova nu. Har nationella imorgon och de gäller att vara pigg. Tyvärr ingen sovmorgon som de brukar vara på onsdagar men men sånt är livet. Imorgon är de första ute träningen för i år, väldigt taggad. Hon såg fin ut idag och mamma märkte ingenting i ridning. Så hennes trötthets period är nog över. 

Vaknade upp och mådde skit. Steg ändå upp och sminkade mig inför skolan, men gick och la mig igen. Jag mådde fruktansvärt. Så jag har legat kallsvettig, svimfärdig och med spyan i halsen halva dan. Men med mycket sömn blev de bättre och jag har kunnat äta. 

 

Ska faktiskt ut och rida Dante om ett litet tag. Tror jag orkar de. Divina får en vilodag då hon var väldigt trött igår. Jag har roliga planer för Dante just nu och strikta scheman har satts upp. De ska bli dags för honom nu också. Har fått nytt hopp i honomoch hoppas på de bästa. 

 

 

Lördagen åkte jag och startade Latte på Torestorp. Torsås hade för några i sitt lag och då hoppade jag in på min väns ponny Latino. Bara en LD, super enkelt. Men kul med något nytt. Latino har jag ridit två gånger förut. Hoppat enstaka hinder. Så detta var verkligen spännande. 

 

Han är lite speciell, otroligt kaxig och ganska studsig. De är mycket tryck i honom och han vet att han är bäst i världen. Men de var enkelt att rida honom mot hinder på den höjden. Nollade grunden och laget gick vidare till omhoppning. Alla nollade återigen och vinsten var vår.Med cirka 5 lag till ;) Men så är de i division 3.  Och de var bara en kul upplevelse. De var väldigt roligt med Latte, gillar honom något enormt.  

 

 

 

I första klassen var hon inte sig själv. Hon var trött och stel som en planka. La 10 kg vari handen på mig och hängde där. Hoppade väl men de var allt där emellan som var dagens problem. Väl på banan var hon super lugn, för lugn. Hoppade grunden ok, tomma hopp och jag var otroligt ansträngd. I omhoppningen la jag till en snäv sväng men kunde inte rida fram henne. Som de inte gick på hela banan visserligen men här sa de stopp. Hon orkade inte trycka av. Så ett ärligt stopp.Men sedan gick de. Slött och ansträngt visserligen men de gick. 

 

Så 4 fel + 1tidsfel. 

 

Inför andra klassen velade jag. Hon kändes inte som sig själv för 5 öre och mitt självförtroende vari marken och släpa. Ringde mamma som var hemma och sa att jag skulle stryka mig. Men Susanna som körde pushade om att jag skulle hoppa. Så jag gjorde de. 

 

I 110 var hon nästan sig själv igen. Bra tryck i sakerna och hoppade friskt. Blev ett riv på 3:an då jag plockade för mycket. Så surt.Men annars en bra känsla över resten av banan och de kändes skönt. 4 fel i denna klass.

 

Ska fortsätta vara på denna höjden nu. Nästa tävling kanske blir Ölandshoppet, en 110 A:1. Velar lite då vi aldrig varit där. Men får se, en tävling rikare i bagaget är aldrig fel. Sedan är de tingsryds stora tävlingar på G.