Igår insåg jag hur tacksam jag är över mina hästar. Dante och jag står varandra väldigt nära, min andra halva. Han litar på mig i våt och torrt och gör allt för mig. Varje dag går han ifrån klarhet till klarhet. Han är verkligen en prins i mina ögon. Min dröm, även om de finns så mycket jobb med honom. Bara att få hans kärlek varje dag är nog. Jag är nästan den ända i hans ögon, de har vart vi i 4 år igenom allt. Han är verkligen den bästa vän jag har.

 

Sedan fröken grå som kan få mig att känna så mycket hat och ilska. Samtidigt som hon är så guda fin att de sprätter i kroppen varje gång jag ser henne. Hon är världens härligaste och gosigaste lilla häst. Hon har gjort mig till den ryttarn jag är idag och  hjälpt mig precis lika mycket som Casper. Hon stöttar och hjälper till i vardagen. Är

min frizon ifrån allt. På träningarna försöker hon in i de sista och är bara världens bästa. Sen att de inte funkar på tävlingar är en annan femman. Men hon har lärt mig så himla mycket de senaste året och verkligen tänt till min passion i ridningen. Är inget utan henne. 

 

.