Första klassen blev de as stressigt. Jag missförstod tiden totalt och plötsligt gick allt väldigt fort. Om vi säger så här hade jag 10 min på mig att hoppa fram och rida fram.Stort misstag från min sida. Gick in väldigt stressad på banan med en tittig häst. Divina lyssnade inte alls på mig framåt utan var koncentrerad på allt annat. Stannar på första hindret. Hoppar på andra försöket. Hoppar tvåan bra, stopp på 3:an. Ute... Hoppad om 3:an sedan och då hoppade hon. Så hon hade helt enkelt bestämt sig för något.

 

Jag osade av ilska efter. Så satans arg. Och de kändes som de var för ett par månader sedan. Allt bara sjönk och kändes hopplöst.Jag var tillbaka där jag hoppades på att aldrig hamna igen. 

 

 

Red fram längre nu och mycket mer noggrant.Hon var verkligen superfin.Så sjukt bra känsla. Men fick inte ett bra tryck mot oxrarna.Vilket jag har stora problem med. 

 

Väl på banan visade jag allt och andades tungt. Allt i fokus. Första delen av banan gick super. Fick lägga på spöt någon gång men annars hoppade hon fint. Hon petade ner 3:an som var en bred oxer. Skulle som sagt ha haft mer tryck i henne. Fyran gick bra, men kombinationen kom fort på en bruten linje. Hann inte trycka till henne rakt så de blev ett stopp. Fjollrider mot kombinationen och Divina gör allt för att komma över. Vilket hon lyckades med som den stjärnan som hon är.  Sedan fortsätter banan på bra. Hon hoppar klockrent till nästsista hindret där jag ännu en gång glömmer rida och Divina står själv. De blev ett stopp. Också vad de slut med de.

men jag var nöjd, banan var lång och de gick ändå hyfsat. Jag måste verkligen hitta trycket. Känns inte bra för hennes självförtroende att inte ha ett ordentligt tempo över sånna maffiga hinder.