Man kan ju undra vart jag flyter iväg? Hänger knappt här längre, inte ens för att säga hej. Men de är helt enkelt för att bloggen inte står mig lika nära längre. Jag har inte ett lika stort behov utav att vara online för att synas eller höras. Ett tag sedan hade jag de och jag kunde inte ens tänka mig en värld utan att skriva av mig och berätta om mina tankar. Men allt ändras, även ens behov. 

 

Blogglivet har tynnat ut. Ingen blogg är så där rolig längre, de har tappat gnistan. Många när sig på annat vis, och jag ser inte bloggandet som någon framtid eller något viktigt längre. Så blir det ibland. Men mitt liv är ganska eller inte ganska, väldigt vardagligt. När man går i skolan fastnar man i ett mönster. Man vaknar, åker buss, går i skolan,  åker buss hem, rider, pluggar, sover. Så är de varje dag för mig och de är inget som väcker något intresse. Sen att hitta tiden och orken finns inte. Isf snabba hej-inlägg som jag redan försökt och de blir tråkigt. Jag hinner inte fota något nytt, vi filmar ingenting pga min prestaionsångest. Jag klarar inte av tanken att någon filmar, kanske på tävling men då brukar mina föräldrar vara så nervösa att de glöms. Jag måste fokusera på så mycket annat än hur jag ska skriva dagens inlägg. Gymnasiet är tufft, jag har satans roligt men de är tidskrävande. 

 

Så som ni förstår hamnar bloggen på hyllan ett tag. Jag orkar helt enkelt inte oroa mig för den. Tanken är att tillslut sätta lösen på den och kanske öppna upp när jag känner att jag vill. Känns hemskt att skriva detta efter 5 år utav bloggande. Som jag har laggt tid på allt detta skrivande. Jag låg på 2000 visningar ett bra tag när ponnyakuten var aktuellt, nu ligger jag på 70 st. Om jag hade fortsatt skrivit korkade och ej igenomtänkta inlägg kanske de hade hållt sig. Men man mognar! 

 

Kram på er'

 

PS. jag kommer öppna upp en fotohemsida inom kort där de kommer vara en kortare fotoblogg, och massat annat. Säger till när den är igång. Annars kan ni följa mig på instagram _sara_nilsson_ 100% häst och uppdatering när de händer något kul bland hästarna! Finns på snap också! xsaranilssonx heter jag där. 

 

 

Ligger lågt ett tag pga att jag inte mår topp. Jag är både sjuk och har väldigt mycket som går runt just nu. Önskar att allt var så där glasklart ibland och enkelt. De är de sista de är. Mamma utryckte sig om att de är synd att man är 16 år och redan trött på livet. En del sanning utav de, jag är trött på att de alltid blir som de blir. Även om man själv jobbar framåt, stannar ju andra invider desamma. Det är ju inget jag kan påverka tyvärr. Önksar att jag inte var så beroende utav andra, men tyvärr är jag de. Något att jobba på! Men jag gillar livet, är verkligen inte trött på de. Men de kanske skulle kunna vara enklare ibland. 

 

Just nu har jag mest lust att dra till något stall utomlands och jobba. Bara få vara, inga krav i skolan, vänkretsarna, mina hästar osv osv. Utan fokusera på jobb. Men jag kan inte hoppa av skolan för allt i världen tyvärr. Misstro mig inte, jag älskar skolan. Har bra lektioner och lär mig mycket. Kanske kunde skippa konst biten men de hör inte hit, hehe. Men de är tufft med vänner och umgänge. Plus att jag sätter sjuka krav på mig själv så att de inte blir roligt längre. Blir bara frustrerad och låst i hjärnan. 

 

Var iaf på träning igår. Hon är super i markarbetet så sålänge vi hade bommar inblandat skötte hon sig prima. Men sen när de bara var hinder blev hon rent utav elak. Hon vet att jag kämpar och är osäker, så hon utnyttjar de till 100%. Hon hoppade knas, gasade på sista stegen, kastade sig iväg efter och nitade. Fick ingen bra känsla och blev mest bara arg.

 

Det är ju heller inte precis som de behövs mer dressyr för hon är super lydig i dressyren. Men så fort de blir hinder så nej. ÅH önskar att jag kunde få en snäll och ärlig häst som bjöd på sig själv. Som inte gjorde allt tråkigt och hemskt. 

 

Nu är min tävlingshelg över. Båda två har varit fantastiska och jag är väldigt nöjd. 

 

I lördags, alltså igår var de Farex. Jag skulle starta LC och LB. Vi kom väldigt lägligt och de bllev snabba puckar.  Inte Farex typ av uppvärmning, han behöver tid på sig att landa. Också var de många yngre som red runt som blådårar både på framhoppningen och framridningen. Farex blev väldigt stressad utav detta och kunde inte riktigt koncenterara sig. Men jag tänkte att de blir lugnare på banan sedan. 

 

Går in och gör min grej. Farex är totalt uppe i de blå och kan inte koncenterar sig då heller. Kastar sig mot hindrerna och får inte ihop sakerna. Blir flack på ett räcke, river. Hoppar två hinder till helt okej bra. Men sedan upp mot en lite bredare oxer där jag inte fick någon kontakt alls. Han hoppar rakt in i hindret. Jag stannar honom efter och höjer handen. Utgick alltså. Mest bara för att säga åt Farex att om du gör såhär hoppar vi inte mer. Så en tillrättavisning, även om de sved. Men de skulle bara ha blvit mer kaos om jag fortsatt. 

 

Nya tag inför LB. Han fick gå med pappa och bara landa ett tag. Bra och rolig bana hade jag framför mig. Tyvärr bara 3 startande i min klass men men. Jag satsade ändå bara på att få en bra dubbelnolla. Han var mycket lugnare på framridningen och även framhoppningen. Väl på banan hade jag med mig honom. Varenda distans och förhållning satt. En felfri frundomgång och en snabb omhoppning. Allt de ledde till vinst. Och oj vad glada alla blev.  Så fick jag äntligen rida i täten till Simple the best brölandes ut ur högtalarna.