Att se de sista avsnittet av ponnyakuten 3 satt mig i tårar. Inte för att jag har något med dom och göra men de gör så att alla känslorna kommer tillbaka. Jag kommer så väl ihåg den sista dagens. Allt packande, alla tårar, föräldrar som strömmade in, klumpen i halsen och bilresan hem. Jag har aldrig vart så lycklig som jag har vart på ponnyakuten.

 

 

Folk som säger att ponnyakuten är bullshit, up yours. De är världens chans  och de är en helt otrolig grej att få göra. Inga problem är för dumma? Om man har problem ta för gudskull hjälp. Ponnyakuten erbjuder inte bara en tränare, de är flera. Samtidigt får man vänner för livet och minnen! Du får göra grejer du aldrig skulle få chansen till i vardags.

 

 Den som kommer med en ända fördom om ponnyakuten stryper jag. Okej? Om jag fick en önskan så skulle de vara att få tillbaka dom två veckorna. Dom bästa veckorna i mitt liv ♥

 

Och jag lovar era att Ponnyakuten 5 är något att se fram emot!