Wow denna dagen har vart så varm. Hade sjukt lång lunchrast (1 timme !!!) så vi spelade tennis och hade de så fruktansvärt bra. Man blev väldigt varm dock och huden kokade. Men lätt värt de. De betalar sig lite nu bara att man har små huvudvärk, well well. 

Snart ska jag vidare till stallet. Jag ska hoppträna senare ikväll, hoppas på att få rida passet i t-shirt. Skulle inte sitta fel. Dante ska förhoppningsvis hinnas rida innan vi drar. Sedan händer de inte mer denna dagen. Jag ska sätta mig och äta till Gossip girl. Och snart kommer nog min mor hem. Ha de gött i värmen

Igår hämtade vi ut ett fint litet paket som inhöll Dantes nya grejer. Ett jätte snyggt körsbärsfärgat HV POLO set med magplatta, träns, och förbygel.  Detta kommer vara så löjligt snyggt på Dante så att de inte är sant. Magplattan har jag letat efter länge och sen att hitta allt som passar till detta. ÅHH de är så perfekt. Idag ska han få prova de. Hihi så jag hoppas han sköter sig. Vad tycker ni? 

 

 

 

Så satans perfekt musikvideo och låt. Detta är precis vad jag gillar för typ av låtar, detta går alltid hem hos mig. Helt underbart sound och rösten är bara to die for. 

 

Nu ska jag till skolan, går bara tre dagar denna veckan som tur är. Har mycket att se fram emot denna veckan! Nu kör vi!!

 

Efter idag med Divina är detta min känsla! Om jag knäcker koden i hennes huvud kommer hon ge så mycket! Likadant med Dante, oj vad den hästen kan. Men som sagt är de mycket jobb runt den hästen. De är inte den lättaste vägen jag har valt bland mina hästar men så är de. 

 

NH är en väldigt fin tanke. Hästens välmående går först. De är där vi ryttare och NH personer ryker ihop! Plötsligt står vi ryttare som bovarna i de hela. Vi bryr oss bara om resultat och oss själva. Hästen är en maskin och ja allt vi sätter på hästen är fel.

 

Jag kan tycka så här, om vi ska få hästen att vara helt fri mot saker. Släpp ut den i en fet hage, sätt aldrig på den sadel eller träns. Inga skor, inga täcken. Den ska inte ens få äta kraft eller grovfoder. De är så en häst lever bäst om den är uppvuxen med de. Jag skulle aldrig kunna göra så mot mina hästar. Dom skulle stå och skrika efter sina varma täcken när de är vinter och minusgrader, dom skulle få ont i fötterna efter att ha fått ha skor på sig hela livet. Deras kroppar skulle plötsligt må dåligt utan den dagliga konditionen och risken för sjukdomar och skador är mycket högre. 

 

 

NH i mina ögon börjar gå för långt. Plötsigt ska man rida utan någonting, man ska införa grenar med detta och bett ska helst förbjudas. Fine rid du utan saker de är ju helt klart ens egna val. Men sen att man börjar ta ut de på andra människor? Man börjar gnabba om hur illa vissa saker ser ut medans man själv hyllar sitt sätt att rida på. 

 

 

Jag tycker de är så otroligt synd att de blir två sidor av detta. Jag tycker de är kul att se när andra klarar att rida sina hästar utan någonting. Att man får dom till att göra dressyrrörelser och hoppar osv. Men jag tycker inte att man ska kasta smuts på oss som rider med träns och sadel. För jag vet att mina hästar mår bra och dom visar inte ett ända tecken på att dom inte är tillfreds. Jag lovar att dom skulle göra de om de var så. 

 

Men sen står jag lite på andra sidan också. Jag tycker de är frukansvärt illa med kandar. Om man ska tävla hög dressyr och vara bra på de, då ska du kunna gör de med ett vanligt tränsbett. Jag rider alla mina hästar på tredelat. De är ett av dom mildaste betten. Novabett som är de bästa skulle jag aldrig kunna sätta på dom dock... Jag skulle aldrig sätta på ett skarpt bett då jag har sett och känt på konsikvenserna. Så bettfrågan är jag lite 50/50. Jag måste rida med bett men aldrig med något skarpt. Men sen är de olika från häst till häst. 

 

Åhh jag njöt halva rundan. Fy tusan va fin hon var. Hoppade helt perfekt på hindrerna och lyssnade på minsta lilla. Hon var även stört fin på framhoppningen, la inte ett ända hinder fel. Men något som var annorlunda på denna banan var  att dom satte kombinatioen mot väggen. Hon total vägrade hoppa den. Hon stannade flera meter innan och bara sparkade åt min skänkel. Red mot de tre gånger och kom inte vidare när de nån gång. Men kan leva på resten av rundan som satt så fint. Men tyvärr en uteslutning.

 

Andra klassen nu då. Red mycket mer bestämt denna rundan. Men dom tre första hindrerna stressade jag iväg som tusan och la henne totalt fel. Men som tur var räddade hon sig väldigt bra så jag kan bara tacka henne. Sen skärpte jag mig och då gick de fin fint. Klarade kombinationen som var på samma ställe och de var en stor vinst i sig. Så denna gången satte vi en fin nolla. Och jag är även kvalad till avdelning A i 1 m. Får se om jag startar de. Imorgon ska jag bara starta en 110 klass. Mest bara för att hon blir så trött med två klasser och ska få spara på krafterna. Kul ska de bli i alla fall. 

 

 

I första klassen vägrade hon gå nära hindret. Innan de hindret så var hon otroligt fin resten av banan. Men tyvärr en uteslutning. Var mer bestämd i andra klassen och nollade. Imorgon startar vi 110! Ska redan då vara bestämd och nolla såklart. Annars är jag nu kvalad till avdelning A i 1m! Jätte kul verkligen. 

Åker om cirka 10 min.  Två 1m klasser ska startas. Hoppas på att nolla båda

Så igår fick jag väldigt tråkiga nyheter. Sånna nyheter som gjorde att alla tävlingar avanmäldes och som fick mig att aldrig vilja släppa min ponny igen.

 

Igår kollades hans ben upp, jag trodde de inte var något illa. Bara att han sträckt sig eller fått en knut i muskeln. Visade sig att han fått en inflammation i benet. En allvarlig sådan, samt en knut i muskeln. Hon behandlade inflammationen men vågade inte ta knuten. För om hon tog loss den skulle han falla ihop. Så han kommer alltid vara öm i benet och musklerna. Inflammationen tyder på att han inte pallar mer i benen. 

 

Jag har lite svårt att fatta de egenltigen. Men de kommer ifatt en tillslut. De gör ont att veta att min starka livsglada ponny inte kommer vara på banorna mer. Han kommer aldrig få åka transporten påväg till en träning igen. Han kommer inte få galoppera flera varv på galoppbanan igen. Inte hoppa eller få ansträngas till svetten lödrar. Inte få arbeta tillsammans. Kämpa oss igenom banorna och ha så satans kul. Han var ju min klippa, han som alltid skulle vara stark och frisk. De skulle vara vi två hela tiden. Jag vill inte se min ponny omusklad och tjock. Jag vill se honom glänsa och vara i full tävlingskondition. Jag vill se honom som jag alltid har gjort. Min glada ponny... 

 

Jag kommer skritta honom osv. Mest bara för att han blir deprimerad och slutar leva om han bara får stå. Han måste få jobba, de är de han lever på. Han har alltid vart den ponnyn som ger allt och som aldrig sviker en. Han vet inte vad vila heter, han är på gång hela tiden. De kommer göra ont i en att se honom förändras. Bli den passionären han ska bli. Men ibland är livet väldigt orättvist. Så sjukt orättvist. 

 

 

Tilda är här därav bloggningen. Har även hänt en väldigt tråkig grej... Tar de när jag har ordentligt med tid. Behövs skrivas noga... Annars ska vi trimma Divina för tävlingen imorgon! Och ha de bra. Pussa lite extra på era ponnyer idag för ni fattar inte hur ömtåliga dom är ... 

Vart och hjälpt mamma på jobbet. Släppte ut ett par kvigor. Nu ska vi bara äta för att sedan dra till stallet. En massör kommer till Casper, han ska få lite lyx idag! De är han värd. 

Hästar. De är nog 80% av mitt liv. Jag är i stallet varje dag, rider tre hästar som är i tävlingsform. Jag tillbringar mina helger på tävlingar. Jag kämpar med de jag vill och ska uppnå. Jag är på sena träningar, kommer hem kl 12 på natten. Jag ramlar av, sätter mig upp igen. Jag gråter men torkar bort tårarna. Jag sliter för att se mina resultat. Detta har jag valt, jag har valt att ha mitt liv så här. Och de är de bästa valet jag har gjort i mitt liv. 

 

Hästarna är de ända jag älskar helhjärtat, de är de jag vill lägga tid på mest.  Jag har valt detta framför vänner,sovmorgon, fester osv.  Jag vill hellre spendera min tid på en tävling hela dagen än att fixa mig för en fest. Jag vill jobba fram min resultat, kämpa och utvecklas. Jag är törstig för framsteg, jag älskar när jag märker att nått har gått framåt. När en tävling går förbannat bra eller när allt på träningarna bara sitter. De får mig att bara vilja mer. 

 

En dag utan stallet är en konstig dag, de är något jag inte är van vid. En helg utan tävling är heller inte så vanligt längre. Även om jag inte är på någon hög nivå gör inte de att jag vill sattsa mindre. Jag vill bara uppåt. 140 banorna är min sikte och de får ta hur lång tid de vill för jag ger inte upp.  Och sedan när jag är på 140 banorna kommer jag bara vilja nått annat. 

 

Jag har fått massa frågor om hur jag hinner med och orkar. Egentligen har jag inte så många hästar men de är fortfarande tufft att hinna med. De tar över 4 timmar i stallet varje dag för att hinna med att rida dom tre hästarna. Dom 4 timmarna går sjukt snabbt. Min ork tar knappast aldrig slut, inte för mina hästar. Jag kommer alltid vilja vara i stallet och arbeta för mina resultat. Så om du vill något riktigt illa har alltid du tid och ork.