Jag sitter bakom en dator och skriver varje dag. Ni har ingen aning om vem jag rikitgt är. Ni vet efter den lilla fantasitexten jag skriver till er. Och jag skriver ju för att de ska låta bra och jag tar med cirka en tredjedel utav mitt liv. Så jag ska öppna mig för er och skriva vem jag är. Självkritiskt ifrån mina egna tankar. 

 

Jag är en blandad person. Känner du mig inte kan jag verka självupptagen i vissas ögon. Men i självaverket är jag blyg. Väldigt blyg. Jag är rädd för att ta plats och bli allt för dömd. Så jag tar hellre ett steg tillbaka. Jag är inte den som går fram och säger hej och börjar snacka. Jag står hellre avsides och observerar. För de ska ni veta, jag lyssnar väldigt mycket på vad andra säger. Hehe...

 

När ni väl börjar känna mig blir jag mycket mer öppen och avslappnad. Ord bara rinner ur munnen på mig och jag har väldigt lätt för skratt och är en väldigt glad person. Jag säger de jag tycker och visar mina åsikter. Säger till när jag inte tycker om de jag ser. Många tycker de är jobbigt, vissa har lärt sig att stänga av öronen. Har aldrig vart med om att någon rikitgt gillat min bestämdhet.

 

Jag är inte den som visar känslor. Jag kan visa två känslor. Irriterad och glad. Jag blir lätt irriterad när jag är trött eller när de är något jag inte gillar. Och då visar jag de, för folk tar avstånd. Glad är jag nästan alltid. Ingen har sett mig riktigt arg. Bara fyra st personer, och de är min familj. Men de är kanske bra för jag blir riktigt elak när jag blir arg. Jag blir genast vass på tungan och de går inte att rubba mig. Ledsen vill jag inte visa mig för någon. Jag tycker de är jobbigt och rent utav pinsamt att visa mig svag. Något jag skulle behöva jobba på då jag håller mycket inom mig. 

 

Jag har en vild fantasti och är kreaktiv.  Jag har alltid tankar och funderingar i huvudet. Jag bildar alltid en åsikt och tänker på väldigt mycket. 

 

Jag är en även arbetsmyra. När jag gör något jag gillar eller vill bli klar med något då kämpar jag. Jag kan sitta och jobba i flera timmar och verrkligen envisas. Jag vill alltid ha perfekt resultat på uppgifter jag gör. Jag vill se folk bli nöjda med de jag gjort. Att få känna sig nöjd över något är den bästa känslan i världen. Och jag vill verkligen visa mig duktig, Jag vill visa de bästa av de jag har och gör allt för att göra de. Men samtidigt kan jag stressa upp mig som fasiken. Jag blir väldigt lätt en orolig själ. Ångesten finns där och knackar på dörren stup i kvarten.  Om ni hamnar i en grupp mig med, då är de synd om er. Jag har för de mesta en bild över hur arbetet ska gå till och om jag har de ska den bilden gå igenom. Så jag blir väldigt väldigt lätt allt för bossig. Vilket är verkligen något jag måste jobba på.

 

Men här kommer kruxet. När jag är otroligt dålig på något eller de är något jag inte gillar. Då vill jag inte. Jag lägger för de mesta ner och gör inget åt de. Jag är så fruktassvärt lat när de kommer till krita. Så att städa mitt rum eller ta ur diskmaskinen är något jag inte brukar göra. Mamma måste verkligen tjata på mig då. Men jag antar att de är så för dom flesta.

 

Sist men inte minst. Jag är en väldigt ointim människa. Jag gillar inte att kramas så mycket eller att bli tagen på. Jag gillar mitt space och blir mest obekväm av för mycket.Jag kan heller inte hålla ögonkontakt. att stirra in i någon ger mig ren panik.  Ju närmare jag kommer personen desto mer kan jag släppa på den kontrollen. 

 

So med en slutklämmande mening kan man väll säga att jag är en spralligt bestämd person med massa olika komlpex som verkligen vill lyckas här i livet. De kommer alltid bo en fighter inom mig och jag ska dit jag vill. de kan jag lova er.