sjunka genom marken
Igår brast de för mig. Jag var sjuk, svag och trött. Min häst var mer än pigg, små stegrade och trippade hela tiden. Hela jag var som inlindad i bomull, kunde inte focusera. Jag tänker inte gå in på detaljer över hur jävla dåligt de gick. Men jag kan säga att de slutade med en arg tränare, tårar, två avramlingar och inte en helt avklarade runda på banan. Inget gick igår, när jag red fel så gick de inte, när jag red rätt så ville inte Casper. Jag red alltid två mer galoppsteg en alla andra. Tillslut var min ända tanke att bara komma över och inte något annat. Allt sket sig.
Jag har aldrig gråtit så mycket och vart så arg förut. Man kan ju alltid hoppas att allt satt åt slutet, Men nej min tränare gav upp på mig och jag fick sitta med den dåliga känslan.
Just nu vet jag inte vad jag vill göra, inte tävla iaf, inte visa mig i de där ridhuset igen. Jag känner mig sämst. Min tränare sa att om jag ska hålla på såhär kan jag lika gärna rida LC i hela mitt liv...
Men jag har en träning kvar innan ljungby, jag ska var frisk och jag ska focusera som aldrig förr. Detta var en läxa för mig, ATT ALDRIG rida när jag är sjuk. Man inser då hur mycket krafter de behövs för att rida.
De är verkligen synd att de skulle vara en så tuff läxa bara...
Många blåmärken och ömma punkter på kroppen idag
