Först är ju mitt problem med tävlingar. Jag tycker inte de är kul med Divina just nu. Allt känns hopplöst och som jag inte ska förvänta mig något. Drömmen om att ta mig till dom högre klasserna har bleknat. 120 känns till och med omöjligt. Divina utnyttjar min osäkerhet och då växer bara osäkerheten i mig ännu mer. Jag känner mig väldigt dålig i ridningen för tillfället. De är inte mycket jag gör rätt just nu och de tär på en. 

Jag önskar att jag kunde få bygga upp mitt självförtroende på något vis men hur vet jag inte. Känns som jag kommer vara fast i detta träsket länge... Och jag har försökt lösa saker och ting i över 1 år redan. Jag sitter fast och jag känner mig helt meningslös. 

Sen Dante. Dante som är min flyktplan , att ha honom vid sidan av när de går skit med Divina. Att bara få fokusera på annat ett tag och se fram emot saker med honom. Också går han och blir skadad hit och dit. De känns skit. Så dålig och smutsig känsla. Som att de är mening att de inte ska funka för oss. Han är helt underbar just nu och jag bara längtar efter att komma igång med honom. Vi får hoppas på att vi tar oss ur detta. 

De enda positiva just nu är fölis som kommer snart. Och jag längtar så, samtidigt som jag hoppas på de bästa. Att få ha en liten framtidsstjärna att förlita sig på. Dock hoppas jag för mycket. 

Vet att de är mycket deppigt just nu. Och jag känner mig väldigt deppig på den fronten tyvärr. Känns inte som mina drömmar i ridningen är gjort för mig. Utan jag är markbunden och nerdragen i skiten. Suck