På sommaren insåg jag att mina "vänner" kanske inte var dom bästa. De här med att ses och träffas händer aldrig, dom har inte ens hört av dom. Och jag känner mig illa tagen pga att jag gick igenom denna super tuffa period där ett tag utan att dom ens orkade skicka iväg ett sms. Och då inser man verkligen vilket nonsen allt varit.

Så här står jag med ytterst få vänner. Om jag ska vara ärlig vet jag inte ens vem jag ska lita på. Vissa har ju bevisat sig mer än andra... 

Men om jag ska vara ärlig mår jag bra över detta nu. Ett tag var jag helt förstörd och alla tankar gick åt vad jag hade gjort fel osv.  Men sanningen är att jag inte har gjort något fel. Jag är jag och dom som inte pallar de kan dra åt fanders. Jag ska inte ha vänner som får mig att ifrågasätta mig själv. Att leva i en lögn är de sista jag vill. Jag ska inte anpassa mig och tillfredsställa andra, utan jag ska stå för den jag är. Sen får folk gilla de eller ej. 

Att vara ärlig mot sig själv är ytterst viktigt. Jag har insett vad människorna runt om mig betyder egentligen och backat av. Så här står jag med ungefär 2 vänner och mår förbannat bra. Bra över mig själv och bra över min "livssituation". Om några veckor får jag börja om, med nytt folk och en nu vardag. Jag känner mig starkare än vad jag gjort på länge. Jag vet vart jag befinner mig och vart jag ska ta mig. 

Jag måste inse att jag är viktig, precis lika viktig som vem som helst. Att mina tankar och känslor får uttryckas också. 

Meningen som har spunnit runt i mitt huvud är "Jag är bättre än så". Jag är bättre än många stunder och val i mitt liv. Jag är bättre än alla douchiga vänner som har lämnat mig för sticket. Jag har släppt allt. Orkar inte bry mig om de ena eller de andra. De som händer händer. 

Jag tänker iallafall fortsätta med mitt liv och vara ytterst mån om hur jag egentligen mår i vissa situationer. Gillar jag de inte måste jag inse de fort och göra något åt de. Stå för vad jag gjort och sagt. Säga vad jag tycker och backa alla fina människor i mitt liv. Dom som har gått ut ur mitt liv medvetet tänker inte jag jaga efter. Jag är bättre än så.