Fy dagens ridpass var verkligen inget att hänga i granen.Mår otroligt dåligt över de. 

 

Åkte till ridhuset för att öva en övning.En stärkande övning för hästar som inte riktigt tar under sig bakbenen. Red fram ett bra pass, galoppen var lite loj. Men bra bakbens aktivitet och inget hängande på bettet. Stort framsteg!

 

Hade sedan en skrittövning. Med bom, två meter till ett mindre räcke sedan 2,5 m till ett högre räcke. Detta skulle man skritta mot så att hästen satte under sig. De börjar åt helvete men hon började komma på saken sedan.Då gick de bra. Tills de började bli uppåt 1m. Då började jag vela och hon bara korta sig.  

 

Och rakt upp och ner kommer presationsångesten. Började stressa mot hinder, slutar rida. Divina är en sån stjärna och försöker  i alla lägen.Men idag flög jag av. Allt pga att jag inte kan hantera stress. Jag svettades och skakade av ilska.Svor och spotta.Såklart var de inte Divinas fel, henne var de ju bara att klappa om.

 

Tog bort den förbaskade övningen sedan och gjorde en kombination pga att de är min svaghet på en bana. De gick inte heller bra. Men jag kan inte rida under sådan press. Höjde de en sista gång till 120 och hästen hoppade galant. Men forfarande var jag så besviken. Jag bröt nästan ihop.

 

Jag fick inte känslan idag. De ända jag kände var hur jäkla värdelöst jag rider. De låser sig i skallen på mig. Om jag misslyckas en gång hittar jag inte känslan igen. Inte ensam.Jag behöver en tränare skrikandes på mig för att lösa problemen. Annars slutar kroppen fungera och jag bara stressar. Och jag blir så förbannad över mig själv att de händer. De ända som finns i huvudet är en lista på alla fel jag gör. Jag kan inte släppa saker och backar. Om jag gör fel kryper jag ihop i ett litet skal och kommer inte ut igen. Jag behöver en tränare som puschar mig och säger precis hur jag ska göra. 

 

Divina var en stjärna idag. Så fantastiskt.Försökte i alla lägen och hjälpte mig så mycket. Som jag älskar den hästen.