fick min efterlängtade kavaj idag som jag hade beställt. Värsta kapet och jag var riktigt glad över mitt köp. Tror ni inte de är fel när jag öppnar paketet? Satans skit... Helt fel färg och modell! Fel pris och allt. Blev så arg men fick skicka ett artigt mail till dom och be om att få rätt. De enda är att jag är rädd för att min storlek inte finns kvar då den var på Rea... Så ska returerar den, så de lär väll ta mer än en vecka till. Om jag ens får tillbaka den... 

 

Nej de sänkte tisdagen lite. Hästarna har iaf gått bra, väldigt bra så de kan jag vara nöjd med. Kom just in och ska nu äta innan jag går och lägger mig. Imorgon är de skola i vanlig ordna. 

 

Sitter just nu i skolan och ska göra de i 1 timme. Har slutat för dagen men min buss går inte denna timmen så får vänta ett slag till nästa buss. Jätte irriterande då jag vill ta vara på tiden. Får hoppas dom sätter in en buss till årsskiftet! Men får tid att plugga nu vilket känns ändå helt okej. Så kan jag chilla lite mer hemma. Har som sagt jätte mycket i matten då jag varit förvirrad som tusan. Men fick ett schema på vad jag skulle göra idag. Så nu är de bara att plugga på. Måste verkligen de då vi har ett test på måndag... 

 

 

Jag har förresten fått tid för att snacka med en terapeut på Fredag. Ska dit med mina föräldrar första besöket och sedan kan jag gå dit själv. Hoppas de blir någon positiv inverkan, jag är förväntansfull till de iaf. Igår fyllde vi i massa papper om mina styrkor och svagheter. Jag är inte super extrem med något men har desto fler "mellan" problem. Låt mig förtydliga att detta är inget jag fått nu bara sådär, utan jag har haft besvär typ hela min uppväxt. Så folk som helt plötsligt ska tycka synd om mig och dömma mig som sjuk. I'm still the same. Jag skrattar och umgås med folk, jag jobbar på som vanligt i skolan. Jag sticker inte ut på något vis, så ni skulle antagligen inte ha någon aning om detta om jag inte hade skrivit om de :) 

 

Så fördomar kastar vi i sopptunnan, jag vet inte ens om jag har någon symptom och då är de illa när andra bestämmer åt mig. Men jag är positiv nu och ska göra allt för att bli bättre och tro på mig själv mer. 

 

 

Har försökt jobba med matte ett tag. Slutade med att jag kokade över och slängde ihop böckerna. Jag känner inte att vi har någon struktur i våran matte just nu. Vilket gör mig stressad och väldigt obekväm. Vi kastades bara in i matten och sen var de liksom att bara köra på. Vi har hoppat över vissa sidor och tal. De funkar inte för mig. 

 

Jag behöver en plan och ordning. Helst bara jobba med alla tal i följd och ta de långsamt. Vi är tydligen på repetition just nu men jag har aldrig jobbat med detta under hela min högstadie tid. Så de går jätte fort utan att jag fattar någonting. Men men, ska snacka med henne imorgon och få ett utförligt schema om vilket tal jag ska jobba med. Jag ska alltså börja om från början och bara jobba mig igenom de. Har hunnit ungefär 2 tal på varje område pga att de går så fort. Inte bra.

 

Annars går de bra i skolan! Har någon samhälls uppgift som är väldigt svår, men de är bara att bita ihop! Annars rullar allt på bra. Har klippt ihop filmen nu, blev helt okej. Bra för att vara första gången, dock blev den bara 2.30 min. Haha!

 

 

Så läget har varit sisådär, haha. Som vanligt asså, men men man får alltid hoppas på att de vänder någon gång. Jag var på träning i onsdags för Leif. De gick inte alls. Divina ville inte och hoppade därefter. Inte alls eller skit dåligt. De är något som inte står rätt till. Så vi har ringt vår hästkiropraktor. Hon hade dock ingen tid fören 6 oktober så Divinas skulle ridas som vanligt så länge. Får se om de är något fel... 

 

Farex har varit ledig denna veckan för att landa lite. Han har varit väldigt stressad på senaste tiden så nu fick han bara chilla lite. Ska klippa honom när jag kommer hem från pappa så sätter vi igång sedan igen. Ska iväg på ett markarbetspass för Eddie på Divina också för att bara andas lite positiv Eddie anda. Om de är något han är så är de positiv. 

 

Skolan rullar på. Trivs så bra, även om jag har de tufft med att komma in ibland. Men de blir bättre och bättre. Har lite uppgifter och massa Matte då jag legat på latsidan lite väl länge. 

 

Daiquiri har gått från klarhet till klarhet. Haft benskydd på sig och även blivit "van" vid bett. Har haft de 2 gånger och gapar när man kommer med de. Hon är en riktigt prinsessa. Quiri går även in från hagen själv också, står uppstallad utan problem i stallgången och tar allt med ro. Även om de är läskigt försöker hon och visar nyfikenhet ändå. 

 

 

Hej, Jag heter Sara och jag lider av prestationsångest. Prestationsångest är en mental sjukdom i många olika grader och perspektiv. Jag är inte ovanlig. Många lider utav detta, unga som vuxna. Dom flesta erkänner de dock inte. Jag har varit en utav dom.

 

I sommras utvecklades detta mentala till något obehagligt, både för mig och min omgivning. Jag var på läger med 80 andra ungdomar. Behovet utav att tillfredställa alla med min egna prestation var väldigt hög. Intill lägrets slut började jag få panikattacker. Jag fick panikattacker som gjorde att min kropp börja krampa och jag fick svårt att andas. Under en kväll då de var som värst fick jag cirka 5 st attacker. Jag bet ihop en längre stund för att inte visa mig svag. Att gräva in naglarna i min arm var en lösning...

 

Jag pratade sedan med ledarna eftersom dom märkte att något var fel. Helt ovetande vad som de var som skapade detta berättade jag om allt som pågick i mitt huvud. De hela slutade med att jag blev utkastad ifrån lägret. Dom kunde inte ta hand om en såpass instabil person. Jag ifrågasatte mig själv väldigt mycket den tiden. Vad gjorde jag fel och vad kunde jag gjort bättre? Jag fick lovord om att få komma tillbaka till helgverksamheten för att fortsätta min utbildning som jag 80% var klar med. 

 

Resten av den sommaren var väldigt tuff för mig. Jag hade cirka 3 st vänner då dom andra hade gått åt andra håll  efter högstadiet. Jag blev deprimerad över detta och väldigt osäker på mig själv.  Jag kände mig som den sämsta personen i världen.

 

Gymnasiet gav mig ångest. Mycket pga att jag var så rädd för att göra fel och att de skulle lämna mig lika ensam som sommarlovet hade gjort. De har varit tufft kan jag säga. Speciellt lägerskolan, jag fick panikattacker och jag vågade inte berätta för någon pga att förtroendet för vuxna hade försvunnit sedan lägret. Jag fick ringa min pappa i panik och sitta ute i skogen ett tag. Jag uppträdde otrevligt mot mina klasskamrater pga oron och stressen. Plötsligt pratade knappt ingen med mig. Samtidigt den veckan efter lägerskolan då de var kyligt i klassen fick jag ett mail ifrån lägret som kastat ut mig. Jag fick inte komma tillbaka förens jag hade ett intyg på att jag var frisk. 

 

Allt rasade för mig, jag kände mig inte ens sjuk. Varför skulle jag behöva gå någontans för att bli frisk? Jag utstår plötsligt som ett för stort fel för att få komma tillbaka. De är något som är fel på mig som gör att jag inte kan accepteras. 

 

Jag känner mig fortfarande frisk men har börjat inse att de är något som inte står rätt till. Väldigt ofta vaknar jag upp och tänker "va fan är de jag håller på med?" Man vill så gärna ta tag i sig själv men de går inte, för alltid finns den där lilla elaka rösten i huvudet som säger att man inte klarar de.  Jag kritiserar mig själv varje dag, jag tror inte på mig själv längre. Självförtroendet som jag behövt så länge har jag aldrig lyckats bygga ihop. 

 

 

 

 

 

 

 

Vi får se hela helgen med Farex som en rutin. Han hoppade fantastiskt fint och var på väldigt bra humör. Vi låg bra till i LB men jag rev i omhoppningen pga en större risk. Blev precis utanför placerad med snabbast tid. Men de räckte inte hela vägen. I LC+ var han okoncentrerad på andra hindret, därav riviningen. 

 

Annars en guldstjärna till herren som skötte sig så satans bra

 

 

 

Så idag var vi på Labbabacken. Ett ställe där du rider igenom en miljöbana. De var nytt och spännande. Divina fick hänga med, då hon kan vara lite miljöstissig ibland. Vi var en grupp på 5 pers och gick banan tillsammans först. Divina klarade allt galant. Vissa grejer fick vi stå och tänka vid, andra inte mycket alls. Hon gick igenom saker och på. Hon var riktigt duktig. Super rolig grej att prova på och väldigt nyttigt för hästen. 

 

Notis, de är inte mina stigbyglar då jag glömde mina hemma. (skiftar mellan Farex och hennes) Och tyglarna är ifrån Dantes träns då hon hade sönder sina här om dagen. Ska hämta min PS tyglar snart som varit på lagning. 

 

Nu ska ni få massa bilder. Dock inte alla då vissa var för stora...

 

 

En simpel onsdag som var tuff att ta sig igenom stundvis. De är inte en bra period just nu men vardagen still has to go on, tyvärr.  Vill mest skita i allt, men så funkar de inte.  Lektionerna blev gjorda och mamma var så snäll och hämtade mig i kalmar. 

 

Väl hemma så red jag ut med mamma. Farex var otroligt pigg som vanligt i detta fallet. Han fick busa av sig med Divina. Imorgon blir de igenomriding på mjukare underlag. Har hållt på massor med Quiri. Hon är otroligt lugn och bekväm i dom flesta situationer. Visa stunder kan hon vara tvungen att tänka till men annars är de för de mesta lugnt. Hon är verkligen fin, väldigt energisk och nyfiken. 

 

De får tyvärr bli ett kort update inlägg. Är för trött och ihop degad för att förmedla något. Vilket jag har varit en längre period vilket ni har märkt. Men någon dag kanske man är tillbaka. 

 

Igår rasade mycket för mig. Otroligt hård dag som tog väldigt mycket på krafterna. Inget jag vill gå in på utan något jag själv får dras med. Men de blev helt enkelt för mycket igår. Lite för många knytslag i magen. 

 

Så igår bestämde jag mig för att göra något. Något som jag vet kommer göra mig glad och förväntasfull. Jag beställde hotell i Danmark under alla hjärtans dag helgen i februari.. Sedan imorgon ska jag även köpa biljetter till bandet Kodaline som just då har Europa konsert. Åker dit med min bästa vän och min bror. Kommer bli en bra helg. Dock är de en evighet tills dess. Men jag har något att se fram emot i allt dystert. Och de kommer väll ljusare tider även om de är svårt att tro just nu. 

 

Just nu fokuserar jag på starterna jag har på Farex denna helgen. Han är verkligen guda fin just nu så jag ser verkligen fram emot detta. Sedan är de långhelg denna helgen så de sa bli skönt. Nu ska jag sova och tagga en ny skoldag. Vi hörs, 

 

Som ni märker har bloggen stått tom i några dagar. Och jag har mina anledningar. I måndags efter träningen cirka kl 11 var jag tvungen att börja packa massor. Då vi skulle bort med klassen upp till norraste öland i 4 dagar. Självklart misslyckades jag med denna uppgiften och somnade som en stock. Vaknade kl 7 och då skulle jag bli upphämtad utav min skjuts. Panik! Så jag fick packa super fort och var så orolig över att ha missat något. Vilket jag faktiskt inte gjorde! Puhh

 

Efter förmiddagens lektion vid kl 14 åkte vi iväg med en egen buss upp till byxelkrok. Vi packade in oss i bygdegårdens stora aula. Vi traskade ner till Ica innan samling, insåg att de var mycket mycket längre en vad dom sagt. Tiggde tills oss skjuts utav vår kära lärare. Haha. Sedan var de lite aktiviteter på kvällen, vi började filma vår film. 

 

På tonsdagen åkte vi iväg för att göra torsdag. Lika så onsdagen. De var allt mellan paddla kajak, fiska, filma, åka till sevärdheter mm. Idag åkte vi därifrån kl 6. Kom fram i kalmar kl 9. Jag har haft de super kul, men de är jobbigt att bo med människor man känt i cirka 4 veckor i 72 timmar i streck. Man går varandra på nerverna, många var inte vana vid detta. Andra blev sjuka och många olika viljor i samma rum. Jag stannade med att försöka vara positiv, och skita i tråkigheterna som drogs över. Svårt som tusan men jag klarade dom här dagarna med glans. De är nu när jag kom hem som kroppen bara föll ihop och jag somnade som ett barn. 

 

Men jag har lärt mig massor denna resan. Jag har fått jätte mycket hjälp med fotograferingen och gjort stora framsteg inom de. Blir helt lycklig i kroppen när de gäller foto. Filmningen gick bra, tror dock att vi hade fått ut mer utav de om man hade fasta arbetsplatser och lämnade arbetet åt denna person. För de blev väldigt mycket tjafs och övertagande. Men men, nu har vår kära klass varit med om mycket på väldigt kort tid. Får hoppas att de är lika bra stämning på måndag. 

 

Som ni kanske förstår på min frånvaro gick inte dagen bra. När jag kom hem så la jag mig i sängen och drog täcket över huvudet. I önskan om att allt bara skulle kunna lösa sig mirakelöst. Såklart är de inte så lätt. 

 

Jag har ingenting att skriva om rundorna eftersom jag inte kom över ett enda hinder. Stoppade ut mig på första i båda klasserna. Tror faktiskt de aldrig gått så dåligt. Jag var knäckt efter 110 rundan, nollställd efter 120. I andra rundan drog jag på ett ordentligt rapp efter ett stopp. Jag fick en varning men jag kände att de kvittar. Hon behöver veta någon gång att hon faktiskt inte skött sig. 

 

Vi stod alla lika fröbryllade och svarslösa. På framridningen var hon finare än någonsin, lika så på framhoppningen. Klippte hinder på hinder. Hade dom bästa förutsättningarna denna tävling. Hon var pigg mot första hindret och spetsade öronen men tvärnitade i de sista. Då rann allt bara av mig. 

 

Nu ikväll ska jag iväg till Nätraby för att träna för Joel Andersson, en skicklig beridare. Jag vill inte ha några råd nu längre, för jag har fått cirka 1000 sådana. Nu vill jag ha handlingar, en riktig hjälp. Jag förväntar mig inte de utav Joel. Och om han inte kommer fram till något vettigt så kontaktar vi Leif som antagligen har någon lösning. Jag har gett upp. Jag orkar inte mer.  De lär bli över 1 halvsårs paus. Bara för att hitta banan igen, de finns en stor chans att de inte kommer hända. Och då står min tävlingskarriär på en kant. Men sånt är livet.

 

Idag är de 3 månader sedan jag startade Divina. Vi har haft en små lång paus för att bara tänka igenom saker och låta tävlingsnerverna vara. Men nu är de dags. Jag har ärligt inga förväntningar, jag vet bara vad jag ska göra.

 

• Rida igenom sidorna väl på framridningen.
• Göra noggranna och bra hopp på framhoppningen. 
• Satsa på en bra start, första hindret gör allt.
• Inte ge upp bara för att hon stannar. 
• Vara glad över dom små resultaten vi kommer få. 

 

 

Idag så åkte jag med min vän Tilda och hennes syster till växjö för lite handel av kläder. Jag är i ett stort behov utav nya kläder i garderoben då jag mycket bytt åsikt under året. Förut var de mycket färgsprakande och tryck. Nu är de mer basic plagg med både varma och kalla färger. Så de blev en del som åkte med hem. Jag är ju ganska snål, så de blev ju aldrig något plagg över 300 kr. Haha, de som sved var jackan jag köpte på lager 157. Men samtidigt så värt de då den är super snygg. Köpte tyvärr en skjorta som jag inte skulle detta året. Då jag har massa skjortor utan att använda dom. Men denna hade små hästar på sig, så var tvungen haha. Är nöjd med mängden pengar jag spenderade och hur många plagg som hängde på. Hade en toppen dag med både Josse och Tilda. 

 

Nu ska jag ut och tävlingsfixa, imorgon åker vi till Mörrum och startar 110/120. Ska bli spännande då jag aldrig vart på mörrum. Också får vi hoppas att Surfia kanske vill samarbeta. Skulle vara skönt. Men nu blir de att trimma loss sidorna och sedan knoppa. 

 

 

Igår fick jag "akuttid" till röntgen. Som dom sa var kön på ett par månader men nu hade de blivit en lucka och jag tog den illa kvickt.  Detta gjorde att jag missade förmiddagens svenskalektion. Och de går ingen buss fören 10:43... Röntgen tog cirka 5 min. Så de var ju 1 timmes resa där bara. Nu sitter jag och ödslar bort tiden medans jag väntar på att de blir dags att cykla till bussen. Har sedan 3 timmars estetisk kommunikation, typ bild med ett finare ord.

 

När jag kommer hem rider jag nog ut båda hästarna. Kanske får ut mamma på en långritt. Hade varit skönt. Corall ska tömköras återigen. Nej nu börjar de bli dags för att fixa mig inför att fara.