Otacksamhet och pengar

Just nu känner jag hur jag håller på med den mest orättvisa sporten i hela sverige. Så är de bara och jag vet att jag har sagt de förut. men så här är de. Om ni har pengar, välkommen till denna världen du kommer klara dig bra. Du kommer ta dig till dom högsta klasserna utan problem.
 
Ibland mår jag illa av vad jag ser. Idag såg jag 11 åringar rida på stor häst, dom var arga och besviken pga att dom inte stod inne på prisutdelningen.Dom började skälla på sina föräldrar, hästen dög inte osv osv. Detta har jag inte sätt i skyrup bara utan överallt. Äldre Juniorer som yngre. På stor häst och ponny. Sedan ser man att dom har cirka 4 ponnyer till med sig. Dom tävlar högt och placerar sig ofta. Själv stod jag med två uteslutningar och klagade inte mer för de. 
 
Jag känner så här, om du tävlar flera hästar, åker på flera meetings i månaden. Visa respekt. Dina förädrar lägger antagligen sjukt mycket pengar på de du gör. Dom har laggt massa pengar på ponnyerna du står och klagar på. Massa pengar på boende för både familjen och ponnyn. Säkert skaffat nån hästbuss för att kunna köra runt och ge dig möjligheterna du ber om. Föräldrar gör ändå nästan allt för en, speciellt när man brinner för de. 
 
Jag är lite dålig på att visa tacksamhet för min mamma ibland. Vi är ingen stenrik familj precis. Mamma lägger alla sina pengar på hästarna och mig. Och de är helt sjukt egentligen. Hon fortsätter att köra mig på tävlingar, peppar och coachar.  Låter mig rida och tävla hennes häst. (som är otroligt fin) Låter mig åka på träningar för mycket pengar. Även när de går skit för mig. Hon och pappa visar verkligen sitt stöd för mig och tror på mig. 
 
Idag när jag kom ut från banan efter min andra runda drog hon bara ner mig och kramade om mig. Precis de jag behövde, inga ord eller kritik. Bara en varm kram. Hon sa själv att hon inte kände sig tillräcklig när jag inte kunde gå in och hoppa felfria rundor och vara glad på nån tävling. De måste göra ont i en och se andra ekipage rida runt felfritt.Sedan kommer jag in på min otroliga häst och vägrar ut mig på andra hindret.
 
Men livet är orättvist. Jag skulle aldrig kräva en ny häst utav mamma. Jag må stå med en panssionerad  C-ponny, en väldigt speciell häst som inte kommer komma ut på banorna på ett bra tag. Också ett sto som är som en ängel förutom på banan. Men jag klagar inte. Jag kan inte kräva något sånt. Plus att jag älskar mina ök alldeles för mycket, även om dom inte ger några vidare resultat just nu. 
 
jag ska försöka visa min mamma mer och mer tacksamhet. För att hon ställer upp i ur och skur. Lägger pengar på detta och aldrig slutar tro på mig. Och de tycker jag att alla ni också ska göra. För även om ni inte tror de ibland så vill era föräldrar alltid ge er de bästa. Och om ni har mycket pengar så lär du får mer än en medelklass och kanske ha större chans i denna världen. Men vi "medelklassare" borde vara så grymt tacksamma också för somsagt, man försöker alltid så gott man kan för den man älskar. 
 
Sen säger jag inte att bara för att du inte har mycket pengar så har du ingen chans. Jag säger bara att de är en tuffare väg dit. Sen rår de mycket på dina föräldrars intresse. 
 
Men de jag ber mest om. Ställ dig inte och klaga på hästen eller föräldrarna. Alla gör så gott dom kan. Föräldrarna har ställt upp på att gå upp tidigt, köra dig och betala tävlingar. De roligaste är kanske inte att bli utskälld pga sitt jobb. Hästarna är inte alltid fel. Sätt dig och analysera, klappa om hästen och inse att de kommer andra klasser.  De är de jag gör hela tiden. Jag kan inte skälla på Divina, hon förstår ändå inte. Jag kan inte skälla på mina föräldrar för dom har bara gjort så gott dom kan. Jag får ta emot allt, svälja de och inse att jag har flera år kvar på banan. 
 
Sen ska man aldrig tro att pengar är något att leka med. När dom är borta är dom borta. Dom jobbar för oss, för att vi ska få göra de vi vill. Vi snyltar väldigt lätt i denna sporten. Så är de, jävligt bortskämda. Säger jag själv som är ryttare. Även om vi kämpar kommer inte pengarna tillbaka. Så är de.
 
 
 
Mitt lilla team + pappa

Ta och läs

http://arnoldassarsson.se/2013/september/nu-har-jag-funderat-igen.html#comment
 
Klokare människa får man leta efter. Ta och läs detta och fundera. Jag håller med . 
 
 

Feminism båda sidorna

 
 
 
Något jag tycker är viktigt i livet är att man tar plats. Visst inte överdrivet med plats men ändå så att du är stadig och syns.  
jag tycker de är viktig att vi tjejer syns. Ja jag tycker feminism är viktigt, skratta så mycket ni vill men de är ändå vi tjejer vi pratar om. Men jag är så trött på allt detta med att åhh killarna fattar ingenting. Jag själv blir utsatt av de. Men varför står tjejer bara där och klagar och inte gör  något åt saken.  
 
Nu kommer dagens ämne som kommer uppröra många säkert. Men de jag är så trött på är att vi utmärker oss som små dumma, mesiga och kan inte ta i. Nej vi får inte respekt, speciellt inte av dom i min ålder. Detta är ett inlägg där jag både kommer klaga på hur insatta vi tjejer är. De är som vi har ett par oskrivna regler. Men samtidigt om hur killarna har sänkt oss. De är helt otroligt. Detta skriver jag från hur jag känner, vad jag får stå ut med. Inlägget är inte riktat mot någon. Jag måste bara få lätta på hjärtat. 
 
Okej punkt 1.  Dumhet. Okej hur ofta räcker tjejerna upp handen? ahh kanske händer 3 gånger på en lektion. Jag vet att vi kan svaren, vi är inte dummare än någon annan. Men varför står ni inte på er och räcker upp er förbannade arm? Vad är de värsta som kan hända? Att dom sätter en pistol vid huvudet och trycker av om du inte svara rätt? I dont think so. Men istället ska vi sitta där och dra oss i håret, tugga tuggummi och sucka djupt. Inte undra på att killarna tror att vi är värdelösa i skolan.
 
Jag har fått höra sååå många gånger att jag är dum. jag har fått höra ord som "jag trodde du skulle vara smartare men när jag lärde känna dig var du helt annorlunda. Alltså väldigt korkad" En sån mening gör väldigt ont. Eller som om man svarar fel, killarna börjar direkt skratta och kasta de i ansiktet på en. Den där stunden där deras killkompis svarade fel är ju som bortblåst. En tjej svarade fel wow hon måste vara en bimbo. detta gör mig arg, detta gör att jag vill mot bevisa dom ännu mer. Visst jag skulle bara kunna krypa ihop och inte räcka upp handen mer. MEN NEJ jag är fan lika smart som dom. Jag är en människa, de har ingen betydelse om jag är tjej eller kille. ALLA GÖR FEL. Jag tar tag i mig själv och säger håll käften åt dom. Dom ska fan inte vinna över mig. Jag önskar bara att alla andra tjejer kunde tänka så här. Om du vill att killarna ska ha respekt för dig. Ja se till att du är värd de också, om du kryper in i ditt lilla skal så ser ju inte killarna dig på ett annorlunda sätt. Dom ser dig knappast inte i huvudtaget.
 
Punkt 2/3. Vi ska spela så mesiga. Gud på idrotten, de är nästan pinsamt. På brännboll, alla fjollar lite med racket för att sedan ställa sig vid första konen. Försöker inte ens. På fotbollen springer ingen ens, klagar på att ingen passar. well hojta! Du kan ju inte stå där vara nästan helt onsynlig och tro att dom passar dig bollen. No no honey de är inte så de går till. Du får springa runt , visa vart du är. Och inte skrika och bara köra ut foten så fort en boll kommer emot dig! Jag förstår killarna helt varför dom inte vill passa någon som spelar rädd för bollen och står i hörnet av planen och bara klagar.  
 
MEN nu går de över till killarna, fan va egoistiska. jag försöker visa mig pga att jag gillar idrott jag vill vara med. De är mitt betyg de hänger på liksom. Men får jag bollen? Nej... Jag är ju ingen som har spelat fotboll i hela mitt liv. DÄRFÖR får inte jag bollen. Men samtidigt för att jag är en tjej. Därför måste vi ta oss i kragen. Gå ut på plan och visa vad vi går för! Inte stå och mesa, inte stå på den plats killarna vill ha oss på. Om vi ska springa, spring tills du inte pallar mer. Om vi ska kasta, ta i för kung och fosterland. Jag blir mer impad av någon som vågar ta i och visa vart skåpet ska stå än att se någon fjolla runt. 
 
jag önskar att killarna hade så mycket mer respekt för oss.. så att vi vågar ta mer plats och visa vad vi går för. De är ingen skillnad på oss, vi alla är människor. Vi har samma tillgångar, samma rättigheter och allt sånt. Jag vet inte vart killar har fått ifrån att dom är bättre på allt.
 
Jag blir varje gång lika ledsen när jag tex ska svara också kommer än kille och ska svara för en istället. För jag är en tjej, who gives a fuck om jag räcker upp handen, killarna får ju prata rakt ut. Jag blir alltid lika trött när en kille härmar en när man säger något. Som om de var mesigt och tjejigt. Jag blir alltid lika ledsen varje gång jag hör killarna fnissa bakom ryggen på en när man ska svara. Jag blir gråtfärdig när dom inte vill lyssna och bara skrattar åt en. 
 
Jag blir förbannad när jag hör en lärare säga "tjejer är lika bra som killarna förutom när de gäller sport, då är de killarna som äger"  jag vill bara slå någon när dom börjar applådera åt lärarens ord och skrika ut att de är rätt. 
 
Låter detta rätt, låter detta bra? Är de detta man ska stå ut med i skolan varenda dag? Jag och många fler får känna oss små och obetydliga i killarnas sällskap. Jag önskar och jag hoppas att någon dag/generation att killar fattar att vi är samma styck kött och att ingen sa behandlas annorlunda. 
 
Detta var vad jag hade ochh säga... Jag vet långt och rörigt inlägg där jag både klaga på båda. men de är för att båda gör rätt och fel. Så nnu berättar jag de. Vi kan klaga på killarna men vi får tänkaöver våra egna handligar också. Allt jag skrev är vad jag får stå ut med varje dag. Jag är trött på de. Men ingen vill prata om de. De är ett riksabelt ämne tydligen. Men för tusan, de handlar om vår lika rätt i samhället. Inte vapenplanen för tredje världskriget.  
 
Jag hoppas som sagt att ni fattar mitt budskap och tänker på de jag sa. Vi är lika starka och vi måste bevisa de! Kom ihåg de
 
Älskar er alla
 
 

Mönster

Jag kommer ihåg Casper från första dagen. Vilken liten ultimat sport ponny han var. Vi köpte honom för att kanske starta LC/LB inga stora planer. Han var i en otrolig form och så överspeedad. Fick 2 liter havre varje dag och reds hårda pass i ridhuset. Sen kom lilla jag. Ingen precis koll på hur man skulle hålla en så fin ponny i form. Så ja han blev så fet och satte inte lika mycket muskler.
 
Vi tog bort havren och han mådde mycket bättre. Hans mage var inte lika lös och han var mer avslappnad. Men forfarande väldigt pigg och het. Jag red inte så regelbundet (hahaha jag var inte en duktig 11 åring)  vilket var dumt av mig då jag fick en ännu hetare häst som gärna drog runt på mig. Men med tiden lärde jag mig. Jag började rida mer regelbundet, han hade en perfekt form. Jag lärde mig att bygga upp honom rätt och tillslut fick han rätt muskler och byggde upp sig fint. Han är inte lika överspeedad längre utan är mest bara glad och pigg. Jag har kontroll och vet min häst utantill. 
 
De är så viktigt att veta hur en häst ska arbetas och födas. Fel foder kan bli fel för hästen, fel ridning kan bli fel för både ryttaren och hästen. De blir inte lika bra resultat på tävlingar och de blir inte samma goda känsla. De är så viktigt att hålla sig till ett och samma mönster. Inte byta så mycket utrustning,foder,rutiner utan vardagen ska vara rogivande för hästen. 
 
Och de är de jag har lärt mig på två år. Jag behöver bara en sadel, ett träns och bett, en foderstat och ett bra schema varje vecka.  Sen blir de bra resten av tiden :) 
 
Hur tycker du de är? Behöver man vara så noga med hästens rutiner??
 
 
 
 
 
Mars 2011 haft han en månad
 
Juni 2011
 
 
Juli 2012
 
 
Spetember 2012
 
 
Februari 2013
 
 
Maj 2013
 
 
 
Juli 2013
 
 

Blog's I read

Tänkte visa topp 6 bloggarna som jag kollar in varje dag. Bara för att ge tips och sånt. Klicka på bilderna så kommer ni till bloggarna!
 
 
 
 
Min Dagliga drog seriöst. De är som en tidnig för oss människor, du får reda på nästa allt där och de är en väldigt nödvändig blogg. Dock tycker jag uppdateringen har blivit lite sisådär men samtidigt har bloggen blivit så mycket mer professionell. Inget elakt eller oseriöst utan väldigt bra och seriösa inlägg. Så om du vill veta och ha koll så kollar ni in denna bloggen!
 
 
Carros Blogg! Också en daglig drog. Carro är ärlig och skriver väldigt bra inlägg. Om ni vill ha en blogg med mycket häst i så har i hittat rätt. Hon skriver väldigt bra och varje inlägg har väldigt fina bilder. Hon är en vardaglig person som vågar skriver om sina motgånger och sina framgångar. Den bloggen visar att allt inte är en solskens historia. Vissa dagar går de inte och vissa dagar går de, men man ska fan fortsätta kämpa. De har jag fått lära mig genom Carro och hon är en av mina stora förebilder!
 
 
Tyra! Åhh härliga Tyra! Verkligen en människa jag skulle vilja lära känna. Hon verkar vara en sån där stark människa som inte bryr sig om vad andra tycker. Hon skriver bra och roligt. Lägger ut bra bilder och de är så mycket häst! De är undebart att läsa om hur de är på sin egen drivna gård med massa hästar och träningar. 
 
 
Finns de någon skönare människa!? Helt underbar. Sån humor och galenskap. Roliga bilder och ärlighet. De är inte många som skulle kunna ta ihop sig och prata om Mens och komplexproblem. Samtidigt lägger hon upp total grymma videos. Världens grymmaste kvinna kan jag ju säga som vågar stå upp för sig och vara sig själv helt enkelt. CHECKA OM DU ÄR EN KVINNA SOM VILL KÄNNA IGEN DIG MED EN ANNAN KVINNA
 
Min bästa vän. Helt klart att jag kollar den. Hon har dock lite sisådär uppdatering men när hon väl bloggar är de väldigt bra.  Hon har en jätte fin D-ponny, och rider stor häst. Hon ska även få hem en C-ponny på tillridning. Så de blir ju väldigt mycket att läsa om. Hon är väldigt duktig och har bra åsikter. Ni får följa med på  träningar och tävlingar. Samma tävlingar som jag också! 
 
 
 
Nomi lärde jag känna genom ponnyakuten. Hon fick tag på mig och vi har hållt kontakten och hållt tummarna för varandra. Hon har en otroligt söt ponny och håller på med Western, som jag tycker är väldigt coolt. Hon är grym på att fotografera och har väldigt fina foton på bloggen. Sen är hon väldigt skicklig med photoshop. Hon har ärldens sötaste hund också. Så om ni vill läsa en speciell blogg med en guldkant ska nni läsa hennes. Otroligt go människa!
 

Jävla ponnymammor

Nu kommer detta omtalade ordet ponnymammor. Jag fick smaka på mycket sånt förra helgen på öland. Jag vet inte om jag blev utsatt men jag fick höra andra utsättas. 
 
De gräsligaste ögonblick jag fick höra på var när jag stod vid staket och kollade på dagens LB. Då stod de ett par tjocka mammor där. (ja jag tänker använda de kränkade ordet för dom var feta) De pratade väldigt högt så de gick inte att stäng av öronen. För varje ryttare som kom in så börja dom direkt kommentera allting. Jag fick höra på
 
-fan va dålig sits -Hästen kan ju hoppa men den skulle fan behöva en bättre ryttare  -sluta galoppera så fort unge
-men satan vilken ko till häst! -Nej man såg ju att hästen skulle stanna, ryttarn red ju potta.
 

Alla dom här otroligt dumma kommentarerna fick mig att vilja spott på dom. Man ska inte utryck sig så om man inte vet någonting. Och de är så sjukt att vuxna människor kan prata sån skit om andra barn. Man ska fasiken inte ge sig på andra innan man vet något. Vissa hästar stannar, vissa är segare/hetare än andra, ryttaren kanske inte har ridit så länge. Så innan man inte vet något kanske man inte ska leka expertkommentator. 
 
Och detta är något jag är otroligt skraj för. Att folk ser sin egna sida av mig och kommenterar min ritt medans dom inte har någon aning. Jag har råkat ut för de. Första tävlingen jag var på hörde jag att ett par mammor som stod och kommentera mig. Jag ville inte gå in på banan kan jag ju säga.  För om jag ska vara ärlig så har dom ingen aning om hur svår Casper är. Dom har ingen aning om mig.  
 
Och de är inte så med bara mig. Jag slå vad om att dom ponnymammorna inte hade en ända ledtråd om vilka dom andra ryttarna var.  Sköt dina egna business liksom. 
 
om deras egna dotter kommer in så får man ju höra på en gång att -Ja hon har kämpat så mycket med honom. Han är ju sjukt svårt. Också stannar ponnyn en gång -Ja de kan ju bli så ibland
 
WTF!? Tänk om de är likdant med dom andra ryttarna. Din dotter är inte nån jävla vip ryttare som har de svårare än andra. Så sjukt trött på att höra såna elaka saker. De är inte bara i tonåringar som gör så. Utan falska mammor kan tydligen vara lika barnsliga som oss. 
 
Ridsporten är en sån jäkla dömmande sport. Ingen går ifrån fläckfri. Alltid är något fel.
 

Mesar

Vi ridtjejer vi är mesiga, vi är nollor som håller på med detta otroligt korkade djuret. Vi är konstiga som bara pratar häst hela tiden, vi är konstiga för att vi inte har tid att vara sociala utan måste alltid hem för att vi har något djur som aldrig verkar klara sig utan oss minst en dag. Vi är värdelösa, vi kan ingenting, vi är mesiga. Går bara runt i stallet hela dagarna och pussar på hästarna och säger gulliga saker. Vi kämpar inte för de vi behöver, de är ju hästen som gör allt. När vi tävlar är de ingen big deal. Vi styr hästen mot något och den hoppar. Vi styr hästen och den gör en helt rund volt. Vi skänklar på och den fattar galopp. Våra tävlingar är inte livsavgörande, vi vinner bara en rosett och kanske en rykt borste. Vi kan inte gå ut på arenor med några galna män som skriker åt en om man gör mål. Vi är inte värda någons uppmärksamhet.Ridning är inte en sport, ridining är är ingenting. Något för små flickor...
 
Ridsporten  är en tuff grej. Vi får alltid höra kränkande saker. Vi blir alltid ifrågesatta, varför vet jag inte... Jag vet inte vart de är ifrån alla har fått ifrån att hästar är några puttinutt djur? Att de ända vi gör om dagarna är att pussa på mulen och fläta manen. Inte ens en tanke på att vi är ute i stallet i över 4 timmar. Tränar och gör stallsysslor. Vi lägger otroligt mycket tid på detta. Hästa är ett djur med egen vilja och styrka. De ä otroligt att vi har utvecklat detta så mycket. Och de vi får i respons är att vi är mesiga fjoll tjejer. Ingen tänker på att de är män som rider i toppen. Nej dom ser och hör bara de dom vill se och höra. Jag är trött på detta men jag antar att de inte är något vi kan göra åt. Vi får stå upp starka och stållta och visa alla vilken jävla bra sport vi håller på med!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Känner mig, Glad

Jag känner mig gladare än vad jag har gjort på länge. De är otroligt hur nära folk jag har kommit på senaste tiden. Jag har lärt mig vilka männsikor jag kan lita på och vilka jag ska hålla mig undan ifrån. Jag älskar att vara glad. Och medans jag är med fel människor kan jag inte vara så glad som jag ska vara. 
 
Ett tag var jag osäker. Jag visste inte vilka jag kunde vara mig själv med. Eller vilka som skulle stanna hos mig om något hände. Jag tror de var den tiden då jag förlorade min bästa vän i över ett år. Plötsligt stod jag där, själv. Visste inte precis vart jag skulle ta vägen. Kunde jag lita på någon igen? Kunde jag lita på att dom inte skulle snacka skit om mig? De var en rörig tid. Jag var otroligt reserverad och bitter. Jag var inte lika glad för jag kände att jag ska inte slösa glädje på människor som ändå inte uppskattar min glädje. Jag var inte lika mycket med folk. Jag kunde inte knyta band för BAM så hände något och de bröts igen . Och såklart var de inte alla andras fel. De var helt klart mitt fel också. Men de var nog för min bittra inställning och mina Naiva tankar.  Jag stod ensam och otroligt ledsen i över ett år. Jag kände mig inte hemma någonstans . De var en tuff tid. 
 
Men när högstadiet kom såg jag en ny chans. Jag träffade massa nya mäniskor. Inga som visste hur jag var. Jag gjorde en ny start. Jag blev vän med den person som hade snackat mest skit om mig. Vi förlät varandra och nu är vi bästa vänner. Jag tog kontakt med min gamla bästa kompis som jag hade saknat som in i hellskotta. Vi står fortfarande nära och är bästa vänner. Jag skapade en ny kontakt med världens goaste unge som jag hade vart rädd för ett tag. Hon var ju äldre och tyckte säkert att jag var en skit unge. Visade sig att hon var världens goaste människa som nu är min närmsta vän. Jag tog kontakt med en kille och sa fölåt för att jag råkade fälla honom på idrotten. Han är idag min Pojkvän. Och han gör mig otroligt glad varje dag.  Sen har jag så många andra otroligt många fina bästa vänner och otroligt närstående vänner som jag är så glad över att ha. 
 
Att ta kontakt med nya människor är nog de bästa man kan göra. För de kan sluta med att dom stannar med en resten av livet och gör ens dagar så mycket bättre. Jag har gjort de och jag ångrar ingenting. Även om de har gått fel ibland. De bevisar bara att visst folk har en sämre baksida än andra. 
 
Jag vill bara tillbringa den bästa tanken åt mina kära vänner som alltid finns där för mig! Ni vet vilka ni är och jag älskar er otroligt mycket. De är ni som får mig att le varje dag och vilja fortsätta även i de jobbigaste dagarna <3
 

Vill lyckas

Ibland faller jag bara till marken... Allt blir bara plattfall och jag har lust att ge upp. Men på något för mig att resa mig igen..
 
Jag läste ett inlägg som Caroline B hade skrivit på sin gamla blogg för 6 dagar sedan. Hon skrev om hur man har lust att ge upp när man är en rutinerad ryttare men ändå vill de aldrig på på banan. Läs inlägget HÄR
 
Och jag känner igen mig. Jag kommer inte hem med en rosett varje tävling. Ibland känns de inte som de är meningen att jag  inte ska rida ärovarv utan jag ska alltid få åka hem med en gnagade irriterade känsla över hur nära de var. Jag tränar som in i helvete. Jag har kämpat med båda hästarna. Allt går bra på träningar och båda hästarna visar att dom kan gå långt men så fort de komer ut på tävlingsplatser så räcker inget. Jag har ridit en felfri runda detta året och de var med laget. Och de räckte ändå inte med laget. Ibland vet jag inte var de är jag tränar och står i till? Jag kommer ändå inte klara de...
 
Känslan när Divina har gått skit bra på träningar men bara lägger av på tävlingar... När ponnyn man har kan äga ut på LB men vi kan inte hoppa en klass innan LA för då går ingenting. 
 
Jag har gett upp SM tanken för länge sedan. MSV tanken hänger löst och jag vet inte vart jag ska ta vägen med mina ryttar drömmar! Min/mammas stor häst vill ingenting, den andra kan man inte ens rida och ponnyn börjar bli gammal och jag lång. De sjukt hur man vill men inte kan få.
 
MEN förra helgen fick jag lite hopp i mig. Känsla av att inte var den tjejen som ramlar av eller har en tokig häst var befriande. Att va en av dom som kunde stå och vänta tills att få reda på resultatet var en känsla jag inte fått känna på länge. Min ponny ställer upp i alla lägen, han gör alltid sitt bästa, han är alltid där. Och jag vet samtidigt så länge jag har honom skiter jag faktsikt i alla rosetter. Han är mitt allt och jag skulle aldrig gå in och ta en prisrosett utan honom. Och ibland känner jag att Casper gör att jag vill fortsätta med ridningen. Att inte ge upp, för han får mig att inse att allt är inte om att hoppa och vinna utan om att skapa ett band och jobb tillsammans
 
. I all denna tävlingsveva har vi glömt varför vi började med denna sporten. Jag började för att hästar var något jag älskar. Dom fick mig att må bra. Men många ser sina hästar som tävlingsmaskiner. Många överväger på att sälja sina hästar för att dom inte presterar lika bra på tävlingar. . Många ungdomar får höra att man inte ska skapa band med sin häst om man vill komma någonstans. För någonstans tar de stopp och då måste man fortsätta med eller utan sin häst. De brukar vara med en ny häst dom kommer med ist.
 
Jag började inte med denna sporten för att bara vinna. Utan för att få ha en bästa vän och älska något. Jag tycker att flera folk ska tänka på detta. Är tävlandet eller hästen viktigast? 
 

De är faktsikt skamligt att visst folk skulle säga tävlandet. De var inte därför jag började med denna sporten. Verkligen inte. Men på varje sport finns de en egoistisk baksida....
 
Så i helthet. Många får kämpa och inte lyckas ibland , men dom fortsätter att kämpa för att för dom handlar de inte om att vinna utan att ha ett band med hästen och kämpa sig i motströms. Andra skaffar bara en ny häst och säger bara att hästen klarade inte din krava längre. Jag föredrar person nr 1. För ridningen är en sport med kärlek och samband, inte en verksamhet... (iaf inte när man är 14 år) 
 
 
Han är mitt allt, med eller utan prisrosetter
 
 

Nu är jag trött på denna skiten

Ni vet att alla ska skriva jävla "deepshit" inlägg (nu kommer de komma fula ord men jag är arg)
 
Och folk ska verka ha så jäkla rätt, som om dem är så himla livserfarna. Folk framstår som världens klokaste och som små änglar. Men jag lovar om de är någon som ska skriva om hur jävla svårt livet är så är de din mormor.
 
Seriöst ni har inte ens gått igenom 10% av era liv och ni vet redan hur jävla tufft och svårt de är? Ja okej... 
Visst, vänner är falska men jag kan ju inte säga att ingen är falsk. Man lämnar man tar emot. Okej!? Jag erkänner jag har lämnat vissa vänner för att jag trivs bättre med någon annan. Deal with it... Och den människan som säger att du är så jävla ärliga hela tiden. Du är lika smutsig som toalettpapper jag har torkat röven med.  Och ni som vet precis hur man ska göra och tolka hästar, up yours! Man kan inte ha ridit i 7 år och sen veta precis hur man ska tolka en häst och framföra en korrekt åsikt. Aldrig... 
 
 
Sen flyger de runt åsikter hit och dit. Alla som påstår att dom har så jävla rätt och andra har fel. Ja men INGEN ÅSIKT ÄR FUCKING RÄTT. Vi är åldern 10-20 år i vissa bloggar. Och vi framställer oss själva redan som små politiker. Okej värre än politiker. Politiker kan iaf komma överäns mer än vi små ungar på skit bloggar med 50 pers som kollar den varje dag. 
 
De är därför jag aldrig skriver "deepshit" (jag har provat) För folk blir bara arg på en och får något onödigt att snacka om. Sen kan ju jag säga att jag inte perfekt. Jag kan inte framställa den perfekta åsikten om vänner och mig själv för om jag ska vara ärlig så har jag brister.
Jag erkänner jag är inte perfekt! Jag dissar vänner, jag blir vän med nya, jag kan snacka lite skit ibland. jag är en människa inte nån som är perfekt. Nån som aldrig snacka skit, nån som aldrig ljuger. Jag är jag. Är de inte de livet handlar om? att vara sig själv. De skriver ju alla om!
 
Fast sen kan ju jag säga att många inte är sig själva på internet. Många av mina vänner är helt andra på bloggen än i verkliga livet. 
 
Så lägg bara av med denna skiten. Ingen kommer ändå ta åt sig av din åsikt. Dom kommer antagligen fortsätta vara sig själva även om du ha skrivit något så himla klokt och filosofiskt. 
 
Btw Deepshit är ett jätte fult ord. Låter som du har skitit i typ havet eller något. Använd de för gudskull inte. jag gjorde de idag för att folk skulle fatta bättre. Får man ju hoppas att dom gör de också. Och ni som känner er träffade. Gör de. De var säkert er jag menade också. För om ni skriver deepshit ja då är ni träffade.
 
Tack och hej I'm out
 
 
 

Fördomsfulla människor get in the trash please

Är så sjukt trött på fördomsfulla männsikor. Har åkt på de så många gånger..
Senast gången var när de var en mamma till en dotter som var intresserad av Pinnen. Men efter många om och men så ringde hon tillbaka när hon hade tänkt ett tag och då sa att vi hade framfört han för negativt och att JAG inte skulle ha en sån ponny eftersom vi tydligen inte hade kunskapen för en ungponny och vi antagligen utbildade han fel. 
 
De där var något lågt av en äldre människa. Och bara för att dom inte var nöjda med ponnyn behöver dom inte göra påhopp mot oss och säga att allt var vårt fel. För om jag ska sätta rätta sidan till, utbildar jag Pinnen rätt. Han har inget fel i bagaget men bara för att han är lite efter i utbildningen för att jag inte har haft tid är ju en helt annan sak. För om jag hade ägnat all tid åt honom skulle vi säkert vara på LB nivå nu.
 
Men de är ju otroligt omoget av en vuxen männsika och göra så. När dom inte ens känner oss och vet vad vi har för kunskap...
 
Samtidigt består ju skitsnack av fördomsfullhet... De har jag råkat ut för många gånger. Hört om hur folk tror att jag är de och de. Hört ofta över att folk säger att jag är bortskämd,sur och snobbig. Jag är inte sån. Visst jag får saker, men de får alla. Jag får inte mer än andra, deal with it. Jag är inte sur, men jag blir sur om man håller på och flabbar hela tiden och håller aldrig käften. Plus att jag är en tjej vi har hormoner. Och snobbig nej...jag är normal som alla andra. Så detta är några av dom konstiga sakerna jag får höra och ta emot ibland från folk som inte känner mig. De tar på en eftersom man kan få en känsla av att man är sån även om man inte är de. Men man tar ju emot saker andra säger. 
 
Jag skulle vilja få slut på allt detta, få folk och hålla tyst om en om man inte känner en. Mina kompisar har också åkt ut för detta såklart de är ju inte bara jag som är utsatt.Alla är de... Men vem som helst kan vara fördomsfull . Även jag har vart de då och då och jag är emot detta egentligen. 
 
Ni som läser detta låt oss försöka stoppa detta. Alltså lär känna människan innan vi säger något. Och om någon säger något om någon och frågar om din åsikt. Säg bara att du inte vet eftersom du inte känner människan. Let's do it!
 

Riskerar livet hårt

Något som gör mig arg och har alltid gjort är denna förbaskade "jag ska inte ha hjälm saken2. Jag ser så många som tar foton och modellerar med sina hästar och rider utan hjälm. Jag tycker de är waaay fel.
 
De är inte så att jag inte gillar människorna men jag tycker de inte är en bra förebild sak. Och jag vet inte vad de är om man tycker de är snyggt eller våghalsigt. Jag tycker de bara är dumt. Allt kan hända. Hästen kan bli rädd och du har chans att ramla av. Jag vet de är typ 70% att de händer. Men varför utnyttja dom där 30% på att ramla av? Jag skulle inte vilja utsätta mitt liv bara för att vara snygg på bild. 
 
Sen något jag riktigt stör mig på är världscups människorna rider gärna utan hjälm. Och de är så många som har dom som förbilder. Många kankse ser de och tycker de är ok att man rider utan hjälm. Sen att stora bloggare gör de också. Där flera 10000 tjejer går in varje dag och snappar åt sig minsta lilla grej som dom gör.  
 
Jag har ridit en gång utan hjälm och de var 500 m på Latte. Ja de var verkligen inte bra men Nellie och jag var lite uppe i skyarna och glömde att jag kanske skulle ha hjälm. SÅ nej de var verklige inte bra. 
 
De ända jag vill säga är att utsätt inte era liv för enbild eller för att visa sig våghalsig. de är som YOLO du lever bara EN gång. Var rädd om den gången då. 
 
 
 
13581236346114950_gejx990b_c_large
552136_336310689792048_1176964619_n_large
 
 

De är ju bara löjligt och farligt

Så jag kollade väll som alla andra på ponnyakuten igår.Och de är nästan som att man blir mörkrädd...
 
De var knappast inga hyfsade problem. De ena va värre än de andra. De verkar som alla bara vill vara med i Tv, så dom försöker komma på ett skit problem bara för att publicitet...
 
För de först kanske de inte är så bra och vara liksom WOOOW jag ska vara med i ponnyakuten (visst de är jätte roligt) men är de bra att man har stora problem med sin häst så att man måste vara med i TV?
 
De andra var att de var så otroligt löjligt! Säga att man har ett problem bara för att man inte kan anstränga sig för att komma ner i sadel.Eller att man mesrider så att hästen stannar 5 m innan hindret, eller att man inte vågar galopperar efter 4 år på en ponny som är alldeles för stor för. Jag säger som många andra... De börjar bli Ryttarakuten.  
 

Sen att ungen har en jätte fin ponny som är perfekt oxå kan hon inte få till de och låter de gå ut över hästen genom att rycka den i munnen. Whuut?? De var en så otroligt fin ponny som gjorde sitt yttersta för att göra sin lilla ryttare nöjd. Och sen ORKAR inte HON sätta ner sin rumpa och använda lite muskler... 
 
Sen var de en tjej som kom med sin otroligt fina häst också som hon hade fått för sig hade ett himla humör...  Sen ser man stora avskavningar från sporrarna hon har satt i sidorna på hästen. Och hästen reagerade ju så fort hon la i sporrarna.De är sånna här stunder man bara vill ge människan en örfil...
 
De var oxå avramlingar hela tiden. Hästar som får fnatt och bockar som i ******. De är bara farligt (ja  jag vetatt jag har själv en sån idiot hemma) Men när man kanske är en mindre orutinerad med inte lika mycket vana och kunskap kanske man ska överväga att man inte klarar  av ponnyn. För tillslut blir man rädd och ponnyn bara vinner. De såg jag mycket av... ponnyer som visste att dom kunde jävlas med sina ryttare och  dom sa inget. Jag har själv erfarenhet av de och de är ett helvete...
 
Unga hästar behöver rutinerader ryttare med rätta tränare och kunniga föräldrar annars kanske man ska sattsa på en läromästare kanske. 
Så att man inte ska behöva se sånt här... blir mycket roligare för ryttarna också!
 
Jag tycker föräldrar ska skärpa sig och om dom inte är så kunniga TA HJÄLP. Och ungarna kanske ska ta sig själva i kragen någon gång... 
 
 
 
sorry för min arga och hård ord men när de gäller sånna här saker blir jag bara så arg
 
 
 

Löjligt är ordet

 
 
 
 
 
 
håller med (nohate) men bara för att hästen följer efter en i en paddock betyder inte de ordet frihets dressyr...
Läs inlägget verkligen värt de! http://fantasias.blogg.se/2013/january/frihetsdressyr.html#comment
                                            ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑ ↑

ahahaha fan

skrev ett rätt så bra och argt inlägg men ja datorn la av så de funkade ju bra...!
 
okej men de jag tänkte skriva om en jätte idiotisk sak... Jo de var ju så att jag hade min filmkväll för veckor sedan och jag bjöd inte alla eftersom jag skulle vara ensam hemma och hade allt ansvar själv. Jag ville inte bjuda alla för jag känner inte alla tjejer och jag litar inte på alla. Då hade någon tjallat till läraren att den personen hade kännt sig ledsen för att jag inte bjöd henne. 
 
För de första: vem tjallar till läraren? de är ju inte din mamma precis.
För de andra: Jag får väll bjuda vem jag vill och jag har mitt egna liv som du inte är boss över.
 
Vad jag fick för detta. Ett samtal med en kurator som håller i eldorado gruppen, skäll för att jag har vart så orättvis. och att jag nästan blev utvisad från gruppen för jag måste vara en god förebild HELA tiden.
 
Så här känner jag: jag vill bara smälla kuratorn i huvudet.  Jag vill skrika åt min lärare som ens tog de allvarligt!
Jag vill knuffa in människan som tjallade och säga åt den att sluta vara en sån barnrumpa! 
Jag vill hoppa av den jävla gruppen (som jag antagligen kommer göra) jag orkar inte med den jävla skiten.
 
Jag är så arg för att plötsligt ska jag vara nån jäkla ängel som ska bjuda alla på kakor och kramar alla som går förbi. 
Jag är inte sådan jag vill inte bjuda personer som jag inte känner, som jag inte litar på, utan jag vill ha min vänner! ni kan inte bestämma vilka som är mina vänner, utan jag får faktiskt bestämma själv! Jag har ett privatliv och varför ens dra in läraren in i detta?  Dom är skola och jag vill knappast inte ha med dom och göra på den tiden! Jag vill inte se jätte långa mejl om hur jag har valt mitt liv , om hur jag har valt vilka vänner jag har. 
 
Pratade med mamma och detta och hon sa faktiskt att detta var  jätte dumt och att detta ska inte hända. Jag ska inte få skit för att någon är en lågstadie elev fortfarande som drar in lärararen i de och hoppas att löser sig! Men GLÖM De! JAG SKA GÅ UR DeN JÄVLA GRuPPEN SEN SKA JAG VARA EN REBBEL! JAG SKA VARA MED VILKA JAG VILL VAD NI ÄN SÄGER! 
 
Asså att man ens göra något så jävla dumt? att jag blir tvungen att få skäll för detta? mitt privat liv? de är som att Lärarna skulle börja prata med främlingar för att rektorna ska kunna prata med den personern som inte bjuder in den männsikan på lunch kaffet bara för att han inte vet lärarens namn? (jag vet värdelös jämförelse)
 
Nej jag är arg! jag är jag, jag hatar ingen, jag hade ett ansvar den kvällen, jag hade mitt liv. Jag är ledsen för att du kanske inte fick vara del av mitt liv den dagen. Jag är ledsen att jag är så betydelsefull att folk blir så aviss att dom måste tjalla på mig.
Bjud dina vänner någon kväll då! Skit i att bjuda mig då? MEN jag kommer inte tjalla på dig...de är inte på min nivå. 
 
Om du ska vara med i eldorado måste du vara en förebild hela tiden. de är ditt heltids jobb. Ja right shore, glöm det. Vet du, jag vill vara barnslig ibland. jag vill inte ha ett ansvar på mig! Att vara snäll hela tiden. Jag vill skämta med mina vänner på ett olämplgt. Jag vill kunna svära ibland, jag vill kunna fnissa i korridoren. Jag vill kunna brottas på golvet när vi bråkar om något. Jag vill kunna springa runt och sjunga helt hemska saker. Jag vill vara jag. Jag är inte en förebild. Jag är SARA BEATRICE NILSSON. Och jag är inte som andra ...Ni kan glömma att jag kommer lyda det. Imorgon hoppar jag av eldorado. Jag vill inte vara kvar. Jag är helt enkelt ingen Friendsare. sorry besviken? 
 
Fuck this
 

 
 
 
 
 
 
<